Wiiiieh! Idag har solen lyst över oss! Jag har knatat runt i shorts och linne. Känns lite chockerande då det inte ens är maj och vi bor i Norrbotten. Kikade i blomlandet och ser att Pioner, Lupiner, Rosor och lite annat har överlevt vintern och det är inte helt fel det. Många av dem är från mammas land så det känns extra viktigt att just de klarar sig.

Kisseman har legat i sina älskade rabarber och tuggat på torkad kyckling. Värsta jycken...blir inte förvånad om han lär sig att skälla snart. Milou fick en flipp som bara hon kan få och blev rädd för god knows what och drog järnet med kopplet. Tack och lov lyckades hon inte orma sig ur selen och jag kunde lugnt bära in henne. Undrar vad som försigår i hennes lilla hjärna?

Påskmiddagen inför i morgon är planerad och vi lär äta tills vi storknar. Till förrätt blir det räkor, kräftstjärtar, ägg och lax till romsås. Sen blir det fransk örtkyckling, vinaigrettemarinerad potatis och vin till varmrätt. Efterrätten blir en prinsesstårta som junior bakar från scratch. Vi har gjort marsipanrosor, ägg och kycklingar som den ska dekoreras med. Efter allt detta tänkte vi smälla framför tv'n med ett glas mousserande rosé i handen. Om vi fortfarande orkar äta mer så har vi godis också. Känns som att man blir tjock i morgon..

Note to self: Bara för att du kan vara uppe till halv 4 och se film så är det inte alltid en smart idé. Men det som först höll mig vaken var filmen "The Invention of lying". Läs på imdb-länken så får ni veta allt om den. Tanken som slår en är att bara för att du KAN förändra världen...borde du verkligen göra det? Filmen är lätt absurd men absolut tänkvärd. Se den vetja!

Nummer två på listan över "things not to do when you're tired" var att börja se på "Wire in the Blood", på svenska "Mord i sinnet". Jag har första tre säsongerna hittills men jag har en känsla av att vi kommer att ha alla sex så småningom då jag lyckades locka över pojkvännen på teh efvil side äntligen! Robson Green är fantastisk och serien får många andra deckarserier att blekna i jämförelse. Den är råare och bitvis rätt brutal. Kommissarie Lynley och gänget skulle få skrämselhicka! Om ni har missat denna serie och gillar brittiska deckare som är något utöver det vanliga, så se den genast.

Vaknade precis av den mest konstiga dröm...

Jag var ungefär 20 år och gick på internatskola i England om jag tolkar miljön rätt. Av okänd anledning var det två unga män på skolan, sent på kvällen. Den ena hade en kamera som han använde hela tiden. Han fotograferade allas ansikten. Den andre bar på en anteckningsbok som ingen fick se. Jag var på väg till mitt rum som jag delade med 2 andra tjejer när de kom fram till mig i en rätt mörk korridor. Så fort jag stannade så började killen med anteckningsboken flörta hejvilt och jag kände lätt förakt och gick bara vidare och de följde efter mig. Kamerakillen tog ingen bild och jag undrade varför i mitt stilla sinne. Väl inne på mitt rum gav anteckningskillen upp om mig och siktade in sig på mina rumskamrater. Jag satt i min säng med huvan på min hoodie uppdragen som ett slags skydd mot månljuset som sken in. Varför behövde jag skydda mig? Kamerakillen noterade att jag dolde mina ögon och kom och satte sig vid mig. Anteckningskillen hade vid det här laget övertalat de andra två att ta en "månskenspromenad" (korkade bimbos tänkte jag). Killen med kameran tog upp kameran och frågade varför jag gömde mig.

Lugnt svarade jag att inte alls gömmer mig och drog ner huvan. Jag höll ner huvudet och frågade honom vad som var grejen med att fotografera alla och varför hans kompis sprang runt med en liten anteckningsbok i handen. Han berättade att boken var en betygsbok på de tjejer hans kompis erövrade. Olika poäng på olika saker. Han brukade vanligtvis fotografera dem för att ge bilderna till sin vän. Han flinade lite. Dryga jävel. Jag kände hur vreden byggdes upp inom mig. Ännu en man som trodde att alla tjejer var objekt att göra vad han vill med. Förstod fort vad promenaden de gått ut på skulle innebära..

Jag lyfte mitt huvud och mötte månljuset som sken in genom fönstret och jag kände hur det stack till i mina ögon. Here goes...Kamerakillen bara stirrade och höll på att tappa kameran. "Dina ögon lyser! De lyser som koppar och guld, hur är det möjligt?! Jag måste få ta en bild, jag lovar att inte ge den till min kompis" Mitt svar? Tja..att jag var lite speciell. Dumt nog frågade han inte på vilket sätt. Jag bara log och pekade på hans kamera. "Får jag ska ta en bild? Ja så klart, wow vad coolt, jag har aldrig sett såna ögon" var hans svar. Han slog på makro för att ta en riktig närbild och jag hann tänka att det var synd att det skulle bli den sista bild han tog.

Det flashade till av ett starkt ljus som inte var kamerans blixt. Sedan var ögonblicket över, kameran föll ner i min säng och killen var helt borta. Som om han aldrig funnits. Jag lyfte kameran, letade fram bilden och betraktade den. Jodå, mina ögon glödde sannerligen av en sällsam eld. Min blick uttryckte alltför tydligt vad jag kände. Innan jag tog bort bilden kikade jag på nästa och det jag såg där var vad jag misstänkte. Två personer på en säng, kamerakillen och jag. En stråle av ljus som gick från mina ögon, genom kameran, fram till den unge mannens ansikte som såg ut som att det drogs in i kameran. Jag rös lite när jag såg smärtan och insikten om hans död i hans ansikte. Jag deletade bilderna och lade kameran i min byrålåda. One down, one to go tänkte jag innan jag drog ner huvan för ansiktet igen och gick ut för att leta rätt på anteckningskillen. Dags att byta skola igen....

Där vaknade jag. Borde man få huvudet undersökt tro? Det är länge sen jag drömt så detaljerat så jag blev bara tvungen att skriva ner det. Är fortfarande nyfiken på vad de gjorde där och varför de kommit dit egentligen. Filmnörden i mig tycker att upplägget var lite tunt! Inte ens när jag sover kan jag låta bli att tänka på hur det hade kunnat bli bättre. Kändes som ett avsnitt ur någon vriden tv-serie. Tonårstjej med mystiska krafter reser runt och skipar rättvisa or something. Kunde omöjligt somna om så jag gick upp istället. Just nu är det solen som lyser in genom fönstret och jag måste nog ha dagens första kaffekopp.

Blev spontanutsläpad på krogen i går och det var himla roligt! Mycket surr, massa skratt och trevlig sällskap. Vad mer kan man begära av en lördagkväll? Idag är jag lite seg vilket jag inte alls förtjänar. Är det så illa att åldern sakta kommer ikapp en så man inte kommer undan att må blä dagen efter fast man knappt druckit nåt? Vägrar i sten att tro det.

Ute blåser det småspik idag och jättetallarna vajar oroväckande. Tanken är att vi ska gå ut och plocka lite videkissar som vi ska ha i jättekruka på trappan. Kommer att bli ack så fint till påsk! Nu ska jag drag my ass ut så vi hörs!

Jahapp! Då var det fredagkväll då. Jag tänker bädda ner mig i sängen och se Harry Potter lite senare. Te och mörk choklad blir kvällens onyttigheter för min del. Dagen har passerat i makligt tempo faktiskt. Var ute med katterna på baksidan en stund och det var uppskattat. Floppen traskar ju runt själv med sin 15 m långa lina och skulle aldrig drömma om att smita men Milou är av annan kaliber...tog på henne en sele idag bara för att testa om hon alls skulle gå med på det. Resultatet blev katt i stealth mode-läge, en riktig lowrider! Dock fick hon ju lite mer frihet på det sättet då jag fäste en kortare lina och gick runt med henne hela tiden. Grejen med henne är att om hon känner att linan tar emot så får hon spatt! Ett knyck med kroppen och hon är ute ur selen och på väg mot nästa stad! Tricky business det.

En del morgnar alltså...! Jag vaknade som vanligt vid 06.15 och stapplade upp ur sängen. Just denna morgon var jag så fäppelhänt och vinglig att jag kände mig som Gregor i Kafkas novell Förvandlingen. Hur mycket kan två armar trassla för att ta sig in i en morgonrock?Hade inte blivit förvånad om jag plötsligt haft fler när jag såg mig i spegeln. Lika besvärligt var projektet att ta på mig sockar. Det fick jag ge upp. Finmotorik (any kind of motorik) var helt klart inte min starka sida denna morgon.


För övrigt gillar jag Kafkas "Förvandlingen", även om han själv var gravt missnöjd. Den är väldigt tragikomisk. Vad gör man den dag man märker att ens familj betraktar en som ohyra som inte kan bidra med något till familjens väl och ve? Hur tar man på sig en skjorta när man har tentakler? Får man behålla sitt jobb? Tror att många skulle känna igen sig i Gregors dilemman. Alla har vi dagar när det känns som att vi mest är i vägen och till ingen nytta alls. Som sagt, både en eländig och samtidigt rolig historia. Det är många år sen jag läste den sist och börjar fundera på om jag skulle gilla den på samma sätt om jag läste om den med lite vuxnare ögon? Tål att funderas på över dagens första kaffekopp..

Här sitter jag med min toktäppa näsa och väntar på att blåbärscroissanterna i ugnen ska bli klara! Det är crimenight på 5an i kväll. =) Funderar på om näsan bråkar pga vårens ankomst? Det känns lite tidigt men eftersom våren liksom kastat sig över oss så kanske det inte är helt otroligt?

Fick lite bekräftelse på min lavendelvånda av Nillas Trädgård som kommenterade att lavendel kan vara sega. Det känns lugnande! Då kanske jag kan sluta noja ett par dagar i alla fall. Även Stoneroses skrev att hennes lavendel som växer i London just nu lyser med sin frånvaro. Vi är fler med lavendelångest med andra ord!

Wooop! 12+ idag och jag har suttit ute på baksidan och solat med en kaffekopp i handen. Premiär för i år och det var helt ljuvligt. Kisseman låg några meter bort på sina älskade rabarberblad och solade. Att bladen är från förra året och rätt äckliga verkar han inte alls bry sig om. 2 små krokusar bestämde sig för att blomma idag och nu är det baske mig vår! Jag har ägnat en del tid åt att skotta bort snö så att man kan dra fram grillen snart. Tänk er...strålande sol, kyckling på grillen och en iskall cider i handen...

Idag var vi och hämtade paketet från Odla och har nu planterat ner 10 Stargazerlökar och 9 Pelargonsticklingar. Ska bli spännande att se hur de tar sig. Minns inte om jag sa att vi gett upp om två av våra frölådor då inget hänt på tre veckor? I alla fall så har miraklet skett och både Malva och Lavendel har börjat gro! =) Lillrummet ser numer ut som ett litet växthus!

Nu kaffe och tv!

Kikade in på ASOS och vad hittar jag om inte en jumpsuit som jag gillade. Förvånade mig en aning då jag hittills inte sett en enda som jag skulle kunna tänka mig att ha på mig. But this one!

 

 

När jag ändå var i farten kikade jag in på Nelly...

 

 

Och ja, jag vet. Det är snart sommar men

vem kan ha för många av den lilla svarta?

Juhupp. Då var det måndag igen då. I lördags var vi på fest med efterföljande utgång och vi hade massor roligt. Note to self dock: om du har nya skor, sätt på plåster innan du tar på dem så slipper du ha blod rinnande ner för hälen. Tack till den snälla servitrisen som fixade plåster!

Våra sticklingar har kommit! Beställde lite liljor och udda pelargoner för nån vecka sen och nu ligger de på posten och väntar. Tror vi måste hämta dem idag så de inte dör. Ska bli spännande att se om vi får till det. Malvan som vi sådde i kruka har börjat komma upp och stockrosorna är ett par centimeter. Kanske det blir en täppa i år?

Bloggen blänger på mig för att jag inte skrivit på flera dagar så nu får jag blidka den med ett litet inlägg i alla fall. Det verkar som att det blir party i kväll för oss. Trevlans! Är 1,5 evighet sen sist känns det som. Måste ha varit veckans bästa timing att jag färgade håret för nån timme sen. Ska bli kul att se om det syns nån skillnad. Är såpass mörk så jag misstänker att det kanske blir lite rött skimmer mest.

Ska dyka in i garderoben och ha ångest för att jag inte hittar något att ha på mig. Kan aldrig bestämma mig. Är ju bekvämast i jeans men det känns för trist att ha det när man ska ut. Klänning it is then! Frågan är bara vilken. Pust.

Ha en trevlig lördag!

Jag sa ju god morgon så jag får väl säga god natt också! Har sett den s.k dokumentären om Charlie Sheen i kväll och den var rätt tragisk. Snacka om att bränna sitt ljus i bägge ändarna. Mannen måste ju vara medveten på nåt plan om att den dagen han kraschar big time är det inte säkert att han överlever. Frågan är om han vill? Skulle han orka se sig själv i spegeln och inse vad han gjort mot sin familj och sina barn? För att inte tala om raden av misshandlade kvinnor han tenderar att lämna bakom sig. Han är ju inte obegåvad som skådespelare heller men jag har numer svårt att se 2 1/5 män just för att man vet hur nära Charlie är Charlie så att säga. Det slutar vara roligt efter en viss punkt. Eller så är jag bara bitter och tråkig. Dock, när jag tänker tillbaka på hans rollprestation i Plutonen så känns det lite trist att det kanske var det bästa han gjort och han är bara 45. Man kan ju hoppas att inte ännu en begåvad skådespelare går en för tidig död till mötes pga sin image som Bad Boy vilken tycks ha fastnat. Det värsta är nog ändå att han på nåt märkligt vis verkar vara lite stolt och kaxig över hur han beter sig. Varför växa upp liksom? Varför ta hand om sina barn när man kan dra i sig varenda drog som är uppfunnen? Hans svar? "Because it's me, I'm a winner!!"

 

Jag övervägde att ta en promenad klockan 06.30 i morse bara för att solen sken som om den hade betalt. Måste vara nåt allvarligt fel på mig. Tror det är längtan efter vår och sommar som gör det. Jag vill ut, sitta i solen på baksidan, påta i blommorna och titta på Floppen där han ligger och solar på ett rabarberblad. Av någon anledning ska han alltid bo i rabarberna, den lilla knaskatten. Även när det regnar är det mysigt att ligga under ett jätteblad.

Känslan av att öppna balkongdörren och smyga ut med en kaffekopp på morgonkvisten är svårslagen. Tyst och lugnt överallt, bara fåglarnas kvitter som hörs. Känns som att hjärnan får en mycket trevlig mjukstart på dagen och man blir mer harmonisk. I alla fall blir jag det. Jag längtar så efter sommaren att jag spricker snart.

Den här sommaren har junior och jag tänkt sätta en hel blombänk med Stargazer (liljor) på baksidan. Det var en av mammas favoritblommor och det känns helt rätt att göra det här, lite till hennes ära. Det är lite olika nyanser på liljorna och det kommer att bli en mycket vacker syn som möter en när man går ut. Framför liljorna blir det en rad med något lägre blommor som får agera stöd och utfyllnad så det ser maffigt ut. Vi har inte riktigt bestämt vilken sort det blir än men kikar runt på Odla.nu's hemsida efter ännu mer inspiration till trädgårdstäppan.

Det finns så mycket fint man kan ha i sin trädgård så man blir alldeles snurrig. Synd att vi har begränsningar när det gäller växtzon då en del man vill ha inte fungerar här uppe. Såna gånger är man glad för söderläge! Det gör i alla fall att en del blommor som egentligen behöver ha lite varmare kan ha en rimlig chans att klara sig mot en södervägg. Och på tal om blommor så har våra stockrosor nu blivit hela 2 cm höga. Som en hönsmamma kikar jag på bäbisarna flera gånger om dagen och säger ett uppmuntrande ord här och var. Tänk om de faktiskt klarar den här bäbisperioden så jag kan omskola dem om en månad eller så? Spännande detta.

Läste en fyndig sak på fejjan "Den som säger att frukt är godis tycker väl att juice är som vin" vilket jag tyckte var rätt roligt. Det är ju som så att om jag är godissugen vill jag f-n inte ha en banan hur jag än försöker övertala hjärnan om bananers förträfflighet. Don't get me wrong- jag älskar bananer och särskilt Fyffes. Men om jag har ett sug efter choklad så finns det inte en Fyffe i världen som hjälper. Osökt leder mig detta in på på hur choklad faktiskt kan lindra när pmsmonstret är på G. Även om effekten är mer psykisk kanske?



Den inre demonen vaknar till liv och spyr eld över allt i närheten och drämmer igen närmaste dörr. Efter det brukar jag försjunka i muttrande pms-läge och drömma om choklad och ha våldsfantasier om hur jag mördar bananerna. Skämt åsido så är det ingen rolig tid i månaden. Livet med PMS är något som många av oss dras med och det är baske mig ingen barnlek. Hormonerna hoppar och man pendlar mellan att vilja bokstavligen slå ihjäl någon till att sitta som en urvriden disktrasa i ett hörn och bara gråta.

De kliniska symptomen på PMS är bland annat: Stämningsläget förändras i riktning mot nedstämdhet och kvinnan blir känslomässigt instabil. Det gäller allt mellan "att känna sig olycklig" (vara dysforisk) och verklig depression. Ångestattacker är inte ovanligt. Däremellan ligger tendens att bli irriterad, intolerant, orolig, gråtmild och aggressiv. Vissa kvinnor kan även uppleva olika typer av smärta. Bland annat eftersom kroppen behåller mer vätska dagarna före mens och orsakar allmän viktökning och svullen mage. Många kvinnor får även ömmande bröst, ryggont, migrän, smärtor i underlivet, minskad sexlust, ökad trötthet eller känner sig illamående.

Den allvarligare varianten av PMS heter PMD och mer om det kan ni läsa HÄR.

Jag önskar att de hade informerat bättre i skolan om detta med PMS och PMD. Tror många går runt med felaktiga diagnoser som depression mm bara för att ingen kollat om de har exvis PMD. Vad jag kan läsa mig till så är många forskare inne på samma spår. Många skrattar åt PMS, skämtar om det och skakar på huvudet, men om man har det i dess svårare form så är det en ren plåga att existera vissa dagar. Jag menar, verkligen läs symptomen ovan och försök sätta dig in i situationen att allt som står där drabbar dig samtidigt. Innan jag fick veta vad det var jag lider av så trodde jag att jag var deprimerad, nu vet jag bättre.

Och bara som en sista liten notering; är det någon fler än jag som vill kasta nåt mycket hårt mot tv-rutan när man ser reklamen för "Always- have a happy period"? För att sno ett uttryck så vill jag bara säga åt dem att gå och dö i en eld..

Om man skulle masa sig ner till bastun och dra en lördagstvagning? Och sen självdö med en godispåse i soffan framför en film? Låter inte alls som en dålig plan. Har en mosig dag idag. Migränen kom på besök och jag känner mig halvhängig efter det. Det är öken att ligga i sängen hela dagen så jag hoppas att bastun ska få nacken att slappna av en aning så kanske det släpper lite spänningar= mindre migrän. Maybe...

Har suttit och drägglat på nagellack en god stund och hittar massor av färger jag vill ha men å andra sidan så har jag en hel del redan som jag faktiskt inte ens testat. Shame on me! I går köpte jag ett NailArt-lack, svart med yttepyttesmal pensel så idag har jag blå naglar med svarta ränder. Gotta try it liksom!

Nu ska jag knata ner så ha en trevlig och mysig lördagkväll alla där ute!

I går hittade jag en sida som heter Balders Hage. Där säljer de allt från kökssaker till tyger men jag råkade ramla över deras gudomliga kaffekoppar, eller rättare sagt Lattemuggar. Fick lite beslutsångest måste jag säga och bilderna nedan kanske är en ledtråd till varför...?

 

Sugen på att ha en egen? Gå in HÄR

Börjar misstänka att det inte var meningen att jag skulle få min godiscappuccino idag. Först hällde jag i för mycket vatten för fort så det inte hann lösa sig (ja det är på påse, live with it) och jag fick käcka små klumpar som simmade runt. Fram åkte lilla mjölkskummarvispen som ilsket väste runt i koppen. Då blev det bättre, MEN för svagt och mesigt. Då hällde jag i en till påse. Fler klumpar. Mer vispande. Belåtet smakade jag och nu hade det blivit för starkt. Va faaaen. I med lite mjölk. Oj, lite mycket kanske? Nu blev det kallt istället. Efter 15 sekunder i mikron hade jag äntligen mitt kaffe, lagom starkt, lagom varmt och alldeles förskräckligt gott. Men vissa morgnar undrar jag om det verkligen är meningen att jag ska dricka kaffe?

God morgon!

Himla söt Lattemugg hittar man hos Minh

Tacofriday blev det i kväll och nu är jag proppmätt! I kväll ska nog jag och junior se en gammal Hitchcock-rulle, närmare bestämt "Notorious" med Ingrid Bergman och Cary Grant. En av hans bästa! Önskar jag fick tag i "Rebecca" för den är verkligen suverän. Nå. Nu är det dags att hänga lite tvätt, slå in present till Syster Yster som fyller år nästa vecka och sen leka grönsak i soffan! Ha en riktigt trevlig fredag!

Vill du läsa om filmen? Klicka HÄR!

På Paperblanks kan man hitta bland de vackraste dagböcker jag sett. Kika in på sidan och se om ni hittar något ni tycker om. Här är några av mina favoriter...

Oj vad jag skulle ha dem allihop egentligen! Tänk så fint att ha dem på en hylla där man verkligen kan se dem. Som små konstverk nästan...

Tänkte jag skulle testa att göra som många andra gör, att hälsa på min blogg som vore den en personlig vän. Som man gjorde när man var liten och skrev dagbok. Skrev ni dagbok? Jag fick min första dagbok när jag fyllde 7 och sen dess har jag fyllt åtskilliga dagböcker från pärm till pärm och jag har kvar dem allihop. Speciellt förtjust var jag i de där broderade från Indiska eller de klassiska svarta anteckningsböckerna med lite plastig yta. De var så härliga att skriva i. Innehållet i mina dagböcker är jätteroligt att läsa, i alla fall de första åren när man var konstant kär men i olika killar. "Kärleken består, men föremålen växlar" var det ju någon som sade? Ju äldre jag blev desto mer verklighetsrelaterat blev mitt skrivande. Nu är det några år sen sist jag gick igenom mina dagböcker faktiskt. Det slår mig att blogga ju är att föra en sorts dagbok med den skillnaden att man i bloggen sorterar ut vad man vill dela med alla. Man kan inte vara lika utlämnande och privat som i en dagbok, om man nu inte väljer att vara tokanonym, men vem vill läsa det? I alla fall gillar jag bloggare är mer personliga och man får ett ansikte till den som skriver. Dags för morgonkaffe nr två. Fast den första var dubbel så det här är väl egentligen nummer tre...?