Läste en fyndig sak på fejjan "Den som säger att frukt är godis tycker väl att juice är som vin" vilket jag tyckte var rätt roligt. Det är ju som så att om jag är godissugen vill jag f-n inte ha en banan hur jag än försöker övertala hjärnan om bananers förträfflighet. Don't get me wrong- jag älskar bananer och särskilt Fyffes. Men om jag har ett sug efter choklad så finns det inte en Fyffe i världen som hjälper. Osökt leder mig detta in på på hur choklad faktiskt kan lindra när pmsmonstret är på G. Även om effekten är mer psykisk kanske?



Den inre demonen vaknar till liv och spyr eld över allt i närheten och drämmer igen närmaste dörr. Efter det brukar jag försjunka i muttrande pms-läge och drömma om choklad och ha våldsfantasier om hur jag mördar bananerna. Skämt åsido så är det ingen rolig tid i månaden. Livet med PMS är något som många av oss dras med och det är baske mig ingen barnlek. Hormonerna hoppar och man pendlar mellan att vilja bokstavligen slå ihjäl någon till att sitta som en urvriden disktrasa i ett hörn och bara gråta.

De kliniska symptomen på PMS är bland annat: Stämningsläget förändras i riktning mot nedstämdhet och kvinnan blir känslomässigt instabil. Det gäller allt mellan "att känna sig olycklig" (vara dysforisk) och verklig depression. Ångestattacker är inte ovanligt. Däremellan ligger tendens att bli irriterad, intolerant, orolig, gråtmild och aggressiv. Vissa kvinnor kan även uppleva olika typer av smärta. Bland annat eftersom kroppen behåller mer vätska dagarna före mens och orsakar allmän viktökning och svullen mage. Många kvinnor får även ömmande bröst, ryggont, migrän, smärtor i underlivet, minskad sexlust, ökad trötthet eller känner sig illamående.

Den allvarligare varianten av PMS heter PMD och mer om det kan ni läsa HÄR.

Jag önskar att de hade informerat bättre i skolan om detta med PMS och PMD. Tror många går runt med felaktiga diagnoser som depression mm bara för att ingen kollat om de har exvis PMD. Vad jag kan läsa mig till så är många forskare inne på samma spår. Många skrattar åt PMS, skämtar om det och skakar på huvudet, men om man har det i dess svårare form så är det en ren plåga att existera vissa dagar. Jag menar, verkligen läs symptomen ovan och försök sätta dig in i situationen att allt som står där drabbar dig samtidigt. Innan jag fick veta vad det var jag lider av så trodde jag att jag var deprimerad, nu vet jag bättre.

Och bara som en sista liten notering; är det någon fler än jag som vill kasta nåt mycket hårt mot tv-rutan när man ser reklamen för "Always- have a happy period"? För att sno ett uttryck så vill jag bara säga åt dem att gå och dö i en eld..