Tänkte jag skulle testa att göra som många andra gör, att hälsa på min blogg som vore den en personlig vän. Som man gjorde när man var liten och skrev dagbok. Skrev ni dagbok? Jag fick min första dagbok när jag fyllde 7 och sen dess har jag fyllt åtskilliga dagböcker från pärm till pärm och jag har kvar dem allihop. Speciellt förtjust var jag i de där broderade från Indiska eller de klassiska svarta anteckningsböckerna med lite plastig yta. De var så härliga att skriva i. Innehållet i mina dagböcker är jätteroligt att läsa, i alla fall de första åren när man var konstant kär men i olika killar. "Kärleken består, men föremålen växlar" var det ju någon som sade? Ju äldre jag blev desto mer verklighetsrelaterat blev mitt skrivande. Nu är det några år sen sist jag gick igenom mina dagböcker faktiskt. Det slår mig att blogga ju är att föra en sorts dagbok med den skillnaden att man i bloggen sorterar ut vad man vill dela med alla. Man kan inte vara lika utlämnande och privat som i en dagbok, om man nu inte väljer att vara tokanonym, men vem vill läsa det? I alla fall gillar jag bloggare är mer personliga och man får ett ansikte till den som skriver. Dags för morgonkaffe nr två. Fast den första var dubbel så det här är väl egentligen nummer tre...?