Senaste dagarnas bloggkommentarer har fått mig att börja fundera. VAD exakt är det som är så otroligt provocerande med att avvika från normen? Vad är normalt? Kikar vi i SAOL på ordet "norm" så får vi upp: "regel, måttstock, rättesnöre, mönster". Okej. Något att rätta sig efter alltså? Jag gissar att inget blir ett mönster eller en regel om det bara är en person det gäller, så det krävs många personer som beter sig på ungefär samma sätt för att det ska bli ett mönster och därigenom en regel, ett rättesnöre. Så om många gör likadant blir det normen?

Wow. Då finns det otaliga grupperingar av "avvikande människor" som är nog många för att bilda ett mönster. Listan kan väl göras hur lång som helst men det räcker väl med att nämna sexuella preferenser, rastillhörighet och politiska/religiösa åsikter för att hjulet ska börja snurra i en rasande fart.

I dessa grupperingar finns det individer som av någon anledning blir arga, frustrerade och rent ut sagt förbannade nog för att spy ur sig oförstående kommentarer, elaka tillmälen och andra mindre begåvade saker. Jag undrar vad det beror på? Är det rädslan för det okända, brist på kunskap, empati eller hjärnceller? Missförstå mig rätt, alla har rätt till sin åsikt och jag kanske inte heller går igång på att piska någon med blöt stjälkselleri bara för att nämna något, men jag har vett att uttrycka mig på ett sätt som inte sårar den som faktiskt gillar det.

Det blir en typ av smygfördömelse att gömma sig bakom datorskärmen och spy galla anonymt. En sorts vardagsrasism som smyger sig fram. Uttrycket "jag är ju inte rasist va, men aaalla vet ju hur zigenare, svennar, turkar, bögar whatever är" får man ju höra rätt ofta om man har öronen öppna. Det brukar få mig att rysa av obehag.

Vem bestämmer vad som är normalt liksom? Om du gör något som du tycker om så är det ju normalt för dig? Hur skulle det kännas om du plötsligt fick höra hur udda, freaky, intelligensbefriad och sjuk i huvudet du är som gör så? Givetvis utgår jag hela tiden ifrån att man inte skadar någon annan, that goes without saying tycker jag egentligen. Om vi alla satte oss ner och funderade på allt vi gör kanske vi skulle komma fram till att de flesta av oss har eller gör något som grannen kanske inte gillar. Ska vi dömas för det?

Vem av oss är egentligen normal?