Mjau?

Bara tragiskt när psykiskt sjuka människor blir underhållning - för det är det det handlar om. Det är helt enkelt en variant av Napoleonkomplex, Jesuskomplex eller något annat.



Tror kvinnan verkligen att hon är katt (och det inte är spex för att få uppmärksamhet) så är hon psykotisk. Så enkelt är det.

har gått i skolan med denna kvinna "pao" hon är inte pysykist sjuk hon lever bara i sin verklighet och det är synd att din verkligenhet Anders inte är samma som hennes. Och nej det är inget Spex, hon har även en gång i tiden varit T-rex dinosarie.

Jag funderar på om hon verkligen tror att hon är en katt, för jag tycker att det ser ut som att hon mer gör sig till. Men om hon nu verkligen tror det, så tycker jag att det är fel av Aftonbladet att göra underhållning av det.

Då bör hon ju få vård istället så de kan utreda vad roten till detta beteende är.

Jag har träffat Pao en gång, och hon är väl lite udda ... men jag tycker det är lite läskigt när alla kallar hennes psykotisk etc.



Jag känner mig som en varg. Jag har gått till psykologer av andra orsaker, och då pratat om det. Ingen har tyckt att det är ett problem. Min psykolog rekommenderade exempelvis att jag ska ta mig tid att göra vargsaker, ifall det får mig att må bra. Så det handlar inte om något som botas, eller som man blir instängd för.



Sen brukar jag inte bära svans eller liknande, så folk ser ju inte min vargighet på mig. Jag är tvungen att dölja min identitet för det mesta. Jag lever ju ett ganska normalt liv med vänner, hobbies, studier...



Och förresten, så har Outsiders blandat ihop det där lite. De flesta furries känner sig inte som djur, utan har tecknade djur/djurdräkter som en hobby. Så Pao är ingen typisk furry. Kom ihåg att TV älskar att överdriva.



Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men jag kan rekommendera följande sajter istället:



wikifur.com

project-shift.org

wikilurv.com

Tackar Susitar för länkarna. Hade för mig att det är skillnad på att vara Furry och att verkligen tro sig "vara" ett djur. =)

Till Anders och Fredrik:

Jag har kontakt med psykolog. Hon tycker att jag är en väldigt vettig och sund individ, med bra värderingar och stor intelligens. Jag lär henne väldigt mycket, och vi diskuterar moral väldigt mycket, vad som är rätt och fel. Jag har inte kontakt med henne för det här, utan för andra saker. Hon tycker inte alls att det är fel med min kattighet.



Jag tror inte att jag är helt katt. Det är därför jag inte kallar mig katt, utan panterdjur. Jag är ett panterdjur, och en liten del av det hela är en bit mänsklighet.



Till anonym: "Och nej det är inget Spex, hon har även en gång i tiden varit T-rex dinosarie."



Hej där. Jag tycker att det är roligt att någon minns det där. Det där med T-rex var en identitetskris jag hade i mellanstadiet. Jag hade känt mig som katt så långt tillbaka jag kunde minnas, men sedan tänkte jag; "Men katter går ju inte på två bel och håller sina ben mot buken, så jag är nog en T-rex istället!" Men efter ett tag insåg jag att man faktiskt kan vara katt inombords trots hur man ser ut, och så accepterade jag vad jag var igen. Som "T-rex" låg jag fortfarande och sov i träd och så, jag bara försökte komma på ett bättre sätt att förklara det.



Jag önskar er alla en trevlig dag. Om någon undrar mer så har kan man skriva till min email: [email protected] . Detta erbjudande gäller även dig, Helen, om du vill veta mer. :3



/Pao



/Pao

Tack Pao för din förklaring. Jag kan förstå att ditt sätt att leva både förvånar och chockerar många, men samtidigt tänker i alla fall jag som så att du ju inte skadar någon och så länge DU är lycklig är väl ändå det huvudsaken?

Till Helen:

Jag är väldigt lycklig oftast nu för tiden. Precis som alla har jag bra och dåliga dagar, men min ledsenhet beror inte på min kattighet, om ingen har varit elak mot mig på grund av den.



/Pao

Alla har vi dåliga dagar oavsett hur vi väljer att leva våra liv. Om människor skulle acceptera sin nästa på ett mer förlåtande sätt så skulle vi nog leva i en bättre värld. Oavsett om det gäller hur man vill leva eller hur man är som person, vad man har för tro, politisk åsikt, sexuell läggning och alla andra val vi människor gör...

Jag tycker Pao är stark och modig som vågar gå sin egen väg även om andra tycker att hon är helknasig.

Tänk om alla kunde vara lite mer förstående och låta folk vara som de vill.

Men många vill trycka ner och fördöma, kanske för att själva känna sig bättre :-(

Haha, bråka som en katt verkar kul. Jag brukar fånga in, bita tag och hålla kvar länge i min flickväns nacke : ) . Som stora katthanar gör på honor..

Ja, hoppas att allt går bra för dig Pao. Jag tror nog att du är en människa när allt kommer omkring, och kanske upptäcker du det vad det lider, men det är bara min gissning. Eller så fortsätter du att vara ett panterdjur och då finns det väl värre saker som har hänt här i världen.

Såklart detta inte är på riktigt. Kul att så många går på det..

Se denhär dokumentären i 3 delar och få en lite mer konkret bild av Furry världen...



http://www.youtube.com/watch?v=IdaOPW_kdXA Del 1

http://www.youtube.com/watch?v=YSaJ9lSlarY Del 2

http://www.youtube.com/watch?v=v9wWYD1vuWw Del 3



finns långt över miljoner människor som anser sig tillhöra denna unika grupp.

Skulle du verkligen säga till en miljon människor att dem är psykiskt sjuka?



Indianerna och viss urbefolkning hade detta som sin gudatro/själ för inte så speciellt länge sedan. se bara på björnbröder.



När vi ändå halkade in på Disney... se på allt Disney material som finns ute. Hittar du inte en stark koppling eller en röd tråd vid detta laget så lär du nog aldrig göra det.



hoppas detta lilla inlägg ger lite insikt och förståelse för både läsare och bloggare.

Det är skillnad på att vara furry och tro att man är ett djur. Furries kopplas generellt till låsas-djur a la disney filmer, ofta med sexuella övertoner. De tror inte att de är djur, de önskar att de var såndana påhittade väsen.



Ingen icke-psykotisk människa kan seriöst tro att den är ett djur som fötts fel, det är helt otänkbart. Man kan säga att en kvinna föds som man för kön är egentligen bara sociala normer och byggstenarna för båda könen finns i alla människor. "Tyvärr" finns det absolut inga byggstenar för en katt i en människa, det finns inte ett spår av kattighet i en person.



Anledningen att psykologer inte har något emot det är att det inte skadar att ha fantasi. Vill man leka att man är en katt eller en varg utan att skada någon annan eller sig själv, varför inte?

Till Trh:

Jag försökte förklara skillnaden mellan furries och therians oräkneliga gånger, men tyvärr kom inte det med. Försökte även förklara att inte alla furries är fursuiters eller vice versa. Men nu slutade deras avsnitt om furries ändå på tre fursuiters och en person som verkade vara mer therian, allt med en pålagd berättarröst som led av total begreppsförvirring.



Sedan kan jag med stor säkerhet säga att jag är långt ifrån psykotisk. Vad titlarna än säger så tror jag inte att jag är en "riktig katt". Jag känner dock att jag borde ha öron och svans. Något saknas till min kropp. Men jag vill bara vara Pao. En del katt, men en del människa. Jag gillar mina mänskliga egenskaper. Att spinna när jag är glad eller har ont, eller morra när jag leker, eller att ligga i solvarma träd är dock också helt naturliga saker för mig.



/Pao

Ha ha.. blir ju bara knasigare och knasigare detta..



Låt säga så här, jag gillar att spela monopol, tycker det är kul att lådsas att jag har massor med pengar och kan köpa gator hit och dit.



Utifrån detta skulle man med ovan resonemang kunna säga att jag antagligen tror/önskar att jag var den där rika gubben i Monopol.



Men, eftersom jag kan skilja på fantasi och verklighet, så varken lådsas eller tror jag att jag egentligen skulle blivit född som Monopol fabrorn.



Men som sagt, det är nog ingen fara att blanda ihop fantasi och verklighet som dessa människor gör, faran är väl när man vill pracka på andra sin fantasi som verklighet..

Ditt monpol argument fallerar med tanke på att det är ett spel. deeta handlar om innre kännslor, ungefär som tranpersoner fast i en annan form/förgrening.



du säger att det inte är någon fara "så länge man inte försöker pracka på andra sin fantasi" så du menar då att även om Pao bara försvarar det hon tror på så kan du pracka på henne (eller andra) din bild av verkligheten och således försöka föröva dem det som gör dem lyckliga?

Jag är helt med på tanken om "whatever floats your boat" jag kollade på outsiders när det visades, det var några "furries" med från ex nederländerna och tyskland, dessa killar som det var arbetade och hade vanliga liv vid sidan av sin hobby/identitet (lite grann som stålmannen). Så länge det är så är jag helt med då belastas inte samhället. men min fråga är då om ex du Pao går på försörjningsstöd och att vi andra skattebetalare försörjer dig och ditt liv som katt? Jag lägger i så fall hellre mina pengar på riktiga katter!!

Snälla säg att inlägget och alla kommentarerna är en del av något osmakligt skämt eller ett PR-arrangemang med Aftonbladet.

Om inte, så är det mycket tragiskt. Inte bara för den svårt psyksjuka unga kvinnan, utan även för de som lämnat totalt huvudlösa uttryck av förståelse.



Är det miljögifter eller något annat som på bara någon generation lyckats förgöra så många svenskars psykiska och mentala hälsa?

Till Lina:

Jag betalar skatt som alla andra, men har vissa insatser som boendestöd. Detta har dock inget att göra med min kattighet, utan annat. Bland annat har jag vissa saker jag inte kan eller orkar göra, speciellt på vintern, på grund av stark smärta i lederna och musklerna. Vissa dagar kan jag inte ens stå upp.



Jag har inget försörjningsstöd, så du behöver nog inte oroa dig. Om du vill lägga pengar på riktiga katter (till exempel till katthem, de behöver alltid hjälp!) så tycker jag att detta är en mycket bra idé, och något du kanske borde fundera på i alla fall.



/Pao

Lina: Vilken socialsekreterare menar du skulle ha gått med på något sådant? Gjorde din det?

Får jag be de som kommenterar att hålla god ton. Det blir så mycket trevligare att diskutera saken då. =)

Till Johanna:



"Om inte, så är det mycket tragiskt. Inte bara för den svårt psyksjuka unga kvinnan (...)"



Är det mig du menar är svårt, psykologiskt sjuk? För om det är det så kan jag kanske lugna dig genom att förklara att min psykolog är av en helt annan åsikt. Och hon är min psykolog sedan fyra år tillbaka, så hon har haft gott om tid att lära känna mig.



Däremot är hon ofta ledsen över hur vissa bemöter mig och tycker att det är mycket synd, för att det gör livet sämre för alla inblandade.



Förståelse är det inget fel i, men respekt är viktigare än förståelse. Man kan alltid börja med artighet och respekt först, sedan kan kanske förståelsen växa. Men man måste inte alltid förstå allt, bara man respekterar det.



Om du vill ställa frågor och kanske lära känna mig är du välkommen att skriva till pao @ panterdjuret.nu.



/Pao

till pao- toppen, som sagt, vad folk gör vid sidan av vilken identitet man känner att man har lägger jag mig inte i så länge man bidrar till samhället och inte blir en last. Jag stödjer dessutom flera katthem och min något frustrerade kommentar om att jag hellre vill hjälpa riktiga katter kommer från det situation alla hemlösa katter befinner sig i och den kamp vi har mot länsstyrelser/kommuner och annat.



till elmindreda- väldigt onödig kommentar men bara för att försäkra dig så ser min situation ut som följer: arbetar som handläggare på statlig myndighet, har inte och har aldrig haft en socialsektreterare, är dock kontakt med socialtjänsten i uppdrag som god man och kontaktperson till klienter i min kommun. Har av egen erfarenhet hört diverse märkliga "åkommor" människor beviljats försörjningsstöd för.

Pao bruden, du är sorglig. :)

Du är en människa. Tyvärr. :)

Hahahahaahahaha Furries e sjuka i huvudet, mentalfall... detta är ju bara sjukt...!

Håll god ton annars kommer jag att ta bort kommentaren och liknande kommentarer. Jag vill inte ha en modererad blogg men blir jag tvungen så.

Genom att läsa kommentarer på den här bloggen, och andra bloggar, förstår jag varför det finns mobbare. Vissa människor "bara måste" få uttrycka sig nedlåtande mot folk som är annorlunda.



Iza, jag tycker det är sorgligt att du kan inte uttrycka dig det minsta respektfullt.



Och ang. alla "psykiskt sjuk" så har psykiatrin bättre saker för sig än att försöka bota saker som inte är sjukdomar. Jag har träffat flera psykologer, och ingen har velat övertyga mig om att jag måste sluta upp med att anse mig vara delvis varg på insidan. Tvärtemot, så har de egentligen velat uppmuntra mig till att undvika läsa folks elaka kommentarer på nätet. Men jag vägrar låta hatet få fritt spelrum.

Jag tror framför allt att vi kan lära oss av pao när det gäller respekt och förståelse. Sen om hon vill vara katt och ha svans är det inget jag förstår. Men det lugn, respekt och förståelse som hon visar i komentarerna tycker jag är skitcoolt, önskar vi alla kunde vara så.

Håkan: eller hur? Man behöver inte gilla eller ens förstå alla människors livsval men respekt ska man ändå ha! Lite ödmjukhet inför det som är främmande skadar inte. Man lär sig mer om man frågar istället för fördömer.

Hej.. Jag såg programmet förra veckan, och jag kunde inte annat än att bli fruktansvärt irriterad och förvånad av ditt beteende Pao. Men det är väl kanske det du vill också? Du är väl inte som alla andra, och det är kanske därför du på ett.rebelliskt sätt vill låtsas vara en katt? För att du vet att det stör många andra, att inte vara "normal"?

Min första tanke var faktiskt att du är psykiskt sjuk. Men nu vet jag inte... Du är bara konstig, och ditt intresse för katte har gått för långt.

För mig låter det som om du har asbergers syndrom, eller dylikt. Bara sättet du pratar på, är inte normalt... Förlåt, men jag tycker fan du får vakna upp! Du är 25, och INTE fan är du en katt!

Linda: jag har flera gånger bett de som kommenterar i min blogg att hålla en god ton. Om du läst kommentarerna kan du inte ha missat det. Även om man inte gillar det man ser/läser, kan man ha en civil ton i sina kommentarer!

Pao,varför kallar du dig inte för nekomimi istället för panterdjur? Jag tycker att nekomimi verkar beskriva dig så mycket bättre. Du vill ha öron och svans som en katt och verkar gilla att kokettera med "gulliga" kattbeteenden precis som nekomimis medans du struntar i de egenskaper som är mer djuriska och kattlika. Nekomimis kan dessutom vara lite klumpiga och du saknar verkligen all grace och värdighet som katter oftast har... även om det finns klumpiga katter också. Ditt beteende i Outsiders påminde mer om än hund än en katt... förutom spinnandet då.

en hund*



Om du skulle känna dig besläktad med ett kattdjur har jag svårt att se att du väljer att bära halsband.



Det känns mer som ett submissive beteende som passar med hundar... eller med sådana som har en nekomimi fetish. Det all värdighet, grace som oftast genomsyrar det mesta ett kattdjur gör saknas helt hos dig. Iallafall i det vi fått se.



Hela ditt beteende känns mer som ett fetish beteende, stämmer det? Som en bottom.



Du vill vara liten och gullig och smått hjälplös och bli omhändertagen? Det är dessa signaler du skickar iaf.

jag tror på fullaste allvar att denna "pao" inte klarar av den riktiga världen och därför skapar sig en annan identitet. kan bero på något traumatiskt eller en hjärnskada.

Jag tycker att det är tragiskt att så många känner att de kan vara elaka bakom sin dator. Världen består inte bara av Svenssons och jag hoppas att dessa människor en dag växer upp och accepterar detta.

Klok du, Rebecca.

Jag har svårast att förstå hur alla orkar bry sig så mycket så de skriver saker enbart att racka ner.. Låt folk vara som dom vill.

Jättesynd att det finns så många inskränkta människor som genast stämplar en person som psykiskt sjuk bara för att den sticker ut från den annars tråkiga mängden. Vilken tragisk värld vi lever i. Go Pao!

Till Linda: Nej, jag är vare sig en katt eller psykiskt sjuk. Som jag flera gånger påpekat har jag aldrig sagt att jag är en katt. Jag låtsas inte att jag är en katt. Jag är en Pao som har vissa beteendemönster gemensamt med katter. Jag vill inte på något sätt störa andra eller göra folk arga, dock vill jag vara den jag är. Jag vill inte att folk ska tycka att öron och svans eller liknande är underligare än blont eller brunt hår eller blå kläder. Jag är på många sätt som alla andra, och jag har samma rättighet att gå ut utan att folk ska attackera mig.



Till J: Att jag kallar mig panterdjur har en lång historia. Koketterande är ingenting som jag ägnar mig åt, och jag känner inte att du kan uttala dig så mycket om mitt beteendemönster efter att ha sett ungefär tio minuter av mitt liv på TV. En av anledningarna till att jag inte är speciellt graciös är att jag har väldigt ont hela tiden och att röra sig är ibland väldigt svårt, speciellt på morgonen.



Jag är ungefär så långt från en undergiven som man kan komma. Mitt halsband bär jag för min skull, för att trycket från det hjälper mig att fokusera och är en plats för mig att samla små saker som är viktiga för mig. Som jag vill bära nära mitt hjärta. För mig är det som vilket annat smycke som helst. (Jag tycker att tanken på att dominanta måste följa andra personers regler för att framstå som dominanta är jätterolig.)



Jag vill inte alls bli omhändertagen. Tvärt om. Och jag förstår inte ens vilken del som skulle vara ett fetishbeteende.



Till herr grymm: Jag har inget problem att hantera den riktiga världen, men det betyder inte att jag inte tycker att visa delar av den borde ändras. Istället för att bara sitta inne i mitt trygga bo och visa mitt stöd genom grupper på Facebook ser jag till att leva /i/ världen; tala med andra, gå på demonstrationer och manifestationer, våga vara öppen och inte sluta in mig och visa att saker kan vara annorlunda utan att vara ett hot. Jag försöker visa lugn och öppenhet och respekt och hoppas att andra kan göra samma sak.



Jag har inget emot att leva i världen. Jag älskar världen och tycker att den är en fantastisk plats, men det betyder inte att jag kan låta vissa saker fortsätta eller hända utan att jag försöker ändra på det.



Det är allas rätt - och skyldighet - att försöka förbättra världen. Det är en ständigt pågående process.



Till Håkan:

"Men det lugn, respekt och förståelse som hon visar i komentarerna tycker jag är skitcoolt, önskar vi alla kunde vara så."



Tack. Du kan nog inte veta hur mycket det värmde mitt hjärta att läsa det där. Det är svårt ibland, men jag tror verkligen att alla kan, om vi lär oss att värdera sådana saker och ibland att inte svara i ilska. Man kan inte förstå allt, men respekt är mycket viktigare än förståelse. Jag försöker att respektera folk, även om jag inte håller med eller förstår dem. Hyr mycket de än hatar eller missförstår mig är de också levande varelser med känslor, och de förtjänar respekt som alla andra.



/Pao

Till PAO: När jag såg Outsiders så gjorde jag som många andra, skapade mig en bild utifrån det jag såg och undrade hur sjutton du egentligen mår. Fick verkligen inte ihop det och tänkte att du antagligen var en förvirrad brud med grova identitetsproblem. Så hittade jag hit och läste dina kommentarer ovan, och jag känner mig rätt dum nu. Du verkar vara riktigt smart och cool :) Jag vet hur irriterande det är när folk talar om för en att de har "ändrat sin bild" av en (är gay, och det är ju ingen stor grej, men folk måste alltid kommentera det och "godkänna" det). Trots det så vill jag nästan be om ursäkt över att ha tyckt som jag gjorde innan jag visste fakta. Härligt att läsa att du mår bra! Keep up the spirit, kram!

Tjaa, detta verkar ganska harmlöst. Om hon och hennes partner trivs med att göra katt-lika saker så må de göra det.



Allt gott.

Glad att du läste det, pao.. Vi är inte alla trångsynta puckon.



Knep on rockin!

Det är så absurt att tjejen tron hon är en katt. Om det är sant är hon i behov av hjälp att komma ifrån en vanföreställning om att hon är något hon absolut inte är och aldrig någonsin kommer att bli, snarare än att uppmuntra henne i galenskapen. Hon kan inte klara av ett normalt liv med att ha ett arbete et cetera om hon inte kommer ur denna sjuka fixering. Skulle hon bete sig som en katt även på arbetsplatsen, vart skulle hon jobba då- som stand in på Kolmårdens djurpark?



Jag märker också att reportaget försöker ge vid handen att detta handlar om liknande problematik som vid transsexualism, men det faller bara på sin egen orimlighet. Att göra detta till något som skall komma i närheten av transpersoners problematik, ja det anser jag personligen är ett rent hån mot transsexuella att jämföra deras sits med någonting som är så uppenbart sjukt och destruktivt.

Pao är bara en helt vanlig WT a la fas 3