Minns ni när vi var små och skrev dagbok? När man högst upp på varje blad skrev "Kära Dagbok" och sen fyllde man sidorna med allsköns hemligheter. Oftast en massa klotter om den senaste personen man var dödskär i...Jag längtar tillbaka till dessa dagar på sätt och vis. Allt var mycket lättare då. I vuxenvärlden blir allt så komplicerat och gör så ont. Förr så var det lättare katastrofer som att han med stort H inte var i skolan eller att favorithästen var halt. Jag skrev dagbok en herrans massa år och jag har kvar dem allihop uppe på vinden. Ibland plockar jag fram dem igen, läser och undrar var den tjejen tog vägen? Jag var så positiv och hade en optimistisk syn på livet. God knows hur jag kunde vara så munter? Jag saknar den tjejen idag. Hade behövt hennes enkla och lätta inställning till livet och kärleken i stort och smått.

Nåja. Mitt kaffe är varmt, katterna myser och hunden har inte vaknat än. Hon är nog tröttast av alla på morgonen. Ska dricka upp mitt kaffe och knata ut.

Ha en bra dag!