Mitt inlägg om Pao och hennes liv har skapat en del debatt här. Det kom en lång kommentar ifrån henne tidigare i dag och jag känner att det bör få en egen plats. Pao besvarar en del frågor och bemöter en del påhopp hon utsatts för. Jag har kopierat texten rakt av.

"Till Linda: Nej, jag är vare sig en katt eller psykiskt sjuk. Som jag flera gånger påpekat har jag aldrig sagt att jag är en katt. Jag låtsas inte att jag är en katt. Jag är en Pao som har vissa beteendemönster gemensamt med katter. Jag vill inte på något sätt störa andra eller göra folk arga, dock vill jag vara den jag är. Jag vill inte att folk ska tycka att öron och svans eller liknande är underligare än blont eller brunt hår eller blå kläder. Jag är på många sätt som alla andra, och jag har samma rättighet att gå ut utan att folk ska attackera mig.

Till J: Att jag kallar mig panterdjur har en lång historia. Koketterande är ingenting som jag ägnar mig åt, och jag känner inte att du kan uttala dig så mycket om mitt beteendemönster efter att ha sett ungefär tio minuter av mitt liv på TV. En av anledningarna till att jag inte är speciellt graciös är att jag har väldigt ont hela tiden och att röra sig är ibland väldigt svårt, speciellt på morgonen.

Jag är ungefär så långt från en undergiven som man kan komma. Mitt halsband bär jag för min skull, för att trycket från det hjälper mig att fokusera och är en plats för mig att samla små saker som är viktiga för mig. Som jag vill bära nära mitt hjärta. För mig är det som vilket annat smycke som helst. (Jag tycker att tanken på att dominanta måste följa andra personers regler för att framstå som dominanta är jätterolig.)

Jag vill inte alls bli omhändertagen. Tvärt om. Och jag förstår inte ens vilken del som skulle vara ett fetishbeteende.

Till herr grymm: Jag har inget problem att hantera den riktiga världen, men det betyder inte att jag inte tycker att visa delar av den borde ändras. Istället för att bara sitta inne i mitt trygga bo och visa mitt stöd genom grupper på Facebook ser jag till att leva /i/ världen; tala med andra, gå på demonstrationer och manifestationer, våga vara öppen och inte sluta in mig och visa att saker kan vara annorlunda utan att vara ett hot. Jag försöker visa lugn och öppenhet och respekt och hoppas att andra kan göra samma sak.

Jag har inget emot att leva i världen. Jag älskar världen och tycker att den är en fantastisk plats, men det betyder inte att jag kan låta vissa saker fortsätta eller hända utan att jag försöker ändra på det.

Det är allas rätt - och skyldighet - att försöka förbättra världen. Det är en ständigt pågående process.

Till Håkan:
"Men det lugn, respekt och förståelse som hon visar i komentarerna tycker jag är skitcoolt, önskar vi alla kunde vara så."

Tack. Du kan nog inte veta hur mycket det värmde mitt hjärta att läsa det där. Det är svårt ibland, men jag tror verkligen att alla kan, om vi lär oss att värdera sådana saker och ibland att inte svara i ilska. Man kan inte förstå allt, men respekt är mycket viktigare än förståelse. Jag försöker att respektera folk, även om jag inte håller med eller förstår dem. Hyr mycket de än hatar eller missförstår mig är de också levande varelser med känslor, och de förtjänar respekt som alla andra."

/Pao