Vaknade denna dag med en gammal Bond-låt på hjärnan. Har inget minne av jag drömt om att jag varit en Bond-brud eller nåt annat läckert men jag antar att hjärnan rotade runt i mitt musikarkiv och slängde på den i tron att jag skulle bli glad över en gammal bekant. I och för sig sant. På den tiden när den kom så gillade jag den ju.

Undrar egentligen hur det går till, det där med att få en låt på hjärnan? Varför är det oftast de sämsta, uslaste låtarna man vet som fastnar? Reklamsnuttar som repeteras tills man vill kräkas (glossy, glossy) alternativt skjuta sönder tv'n nästa gång den visas? Det finn säkert någon finurlig hjärnteknisk anledning men jag skulle gärna uppdatera den så att man fick sina favoritlåtar på hjärnan istället. Förslagsvis inklusive rätt text eller åtminstone med mer än EN mening som upprepas tills man känner sig som att man behöver mycket starka mediciner för att sluta innan man dödar någon.

Sen finns det ju låtar, reklam mm som man bara inte klarar av utan att bli mordisk. Ett klassiskt exempel för mig, och jag känner redan hur det kryper i mig, är "fånt ja en körv så huppe ja i älva" (eller hur f-n det nu stavas). Jag blir arg. Ilsken. Ont-i-magen-aggressiv när jag hör den och så har det varit sen första gången. Jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och have them at gunpoint och förklara för dessa "låtskrivare" att de gör den låten på egen risk. Jag kan inte garantera att jag en vacker dag kommer att totally snap och bli galen när jag hör den. VAD med den är det egentligen som gör att jag reagerar så? Det är ju bara en töntig visa ju. Ointelligent, larvig och fånig. Maybe that's it? Jag är så awesome att den typen av musik inte är något för min hypersmarta hjärna? Hähähä.

Ska nog ta den här hjärnan och fylla den med nån bra låt istället! Då min "inbäddayoutube"- funktion inte vill samarbeta så länkar jag den istället. Är en av mina favoritlåtar detta!

Kings of Leon- Closer