Solen skiner idag! Det är en av anledningarna till att jag är uppe relativt tidigt denna lördagsmorgon. Jag klev upp för att ge katterna frukost (ja, jag ställer klockan varje morgon så de får frukost samma tid) och tittade ut genom fönstret och vad mötte mina morgontrötta ögon om inte strålande solsken? Efter denna mörka, evighetslånga vinter är det en ack så välkommen syn! Känns nästan som att själen får ett litet ansiktslyft och man blir genast gladare! För min del vaknar tanken på sommarmorgnar direkt. Synd bara att 18 - inte direkt är rätt temperatur för att gå ut på baksidan och dricka kaffe med Floppen. Men snart...

Jag blir så sugen att börja planera för sommarens blommor, men det kanske är lite tidigt än..typ. En annan sak som slår mig är detta med ljuset. Snacka om att vi norrbottningar är beroende av ljus. I och för sig är väl alla det, men vi här uppe i synnerhet. Vi får i oss för lite D-vitamin då solen/ljuset lyser med sin frånvaro. Vet många i min närhet som påverkas ytterst negativt av detta. Man ser när höstmörkret kommer hur de liksom skrövlar ihop och blir som sommarens plantor. Torra, vissna och ledsna. Tack och lov finns det hjälp mot höstvissnad för oss människor! Min kloka syster (med många andra) tipsar om D-vitamin. Det bör man peta i sig extra av under höst och vinter för att kompensera för bristen på ljus. Här hemma har vi både det och lite annat. Visst får man i sig vitaminer i kosten men extra D är nödvändigt om man påverkas negativt av mörkret. Doktor Helen har talat!

Nu ska jag hälla i mig påtår och kika runt efter blommor till sommarens gröna fröjder!