Saker jag saknar blir ju lite som en önskelista om man vill tolka det så men hey? who cares. Så jag skriver väl en liten lista!

- En cykel. Desperat längtan infinner sig i maj när jag ännu en gång inser att jag inte har en cykel. Hatar att åka buss och passa tider och stressa så en cykel vore helt perfekt. Minns min pärlemorgula som jag hade en gång i tiden..den var så fin och snabb som vinden. Så klart blev den stulen och jag är fortfarande ond på det.

- En gigantisk bokhyllevägg, gärna inglasad. Där jag kan samla alla mina böcker och bara njuta av åsynen samt införskaffa fler! Vi hade ett "bibliotek" i huset jag bodde i när jag var liten, komplett med skinnfåtöljer och bra läsbelysning. Hur mysigt var inte det?

- En kattgård till odjuren. Vi har en under planering så jag behöver nog inte sakna den gamla så himla länge. Floppis är ju nöjd med att ligga i gräset i sitt långa koppel men Milou rymmer om hon inte är i kattgård så för mina nervers skull hoppas jag vi hinner göra en klar till sommaren.

Det är lustigt när man funderar på vad man saknar i prylväg. Jag kommer på mig själv med att inte sakna så mycket egentligen. Det är människor jag saknar. Allt annat är egentligen oväsentligt. Jag skulle göra vad som helst för att ha min mamma tillbaka. Min underbara, lilla mamma som alltid fanns där för mig, alltid lyssnade och stöttade. Där kan vi börja prata om saknad..den lär jag bära med mig så länge jag lever. Fortfarande får jag impulsen att ringa henne när något är svårt eller om något roligt hänt som jag vill dela med henne.

Jag saknar en del av mina vänner som bor för långt borta i mitt tycke. En underbar R i Umeå, varför är det inte närmare hit? Egentligen är det väl inte så långt och det går ju utmärkt att ta sig dit och tanken slår mig att det är fullt möjligt för mig att åka dit bara jag lyckas planera lite med kattvakt och dollars. My bad egentligen att jag inte gör något åt saken.

En gammal vän som flyttat down under är lite svårare att besöka, onekligen. Måste vinna på Lotto först misstänker jag. Saknar henne och allt roligt vi gjort under åren. Allt vi gått igenom och klarat av och kommit ut i andra änden som lyckligare människor. Ska berätta det för henne nästa gång vi pratar med varandra!

Just nu är min saknad av något mycket prosaiskt och ska åtgärdas omedelbums! Kaffekoppen är tom och det går bara inte för sig!