Vem stapplar upp i gryningen för att göra frukost bara för att upptäcka att det var sovmorgon idag? Bara för att jag var tröttast i hela j-la världen när klockan ringde. Så nu sitter jag i soffan och väntar på att klockan ska bli RÄTT tid istället. Och hur fördriver man en timme den här tiden på morgonen om inte genom att blogga? Läste ett inlägg tidigare om detta med bloggande och en del av frågorna klurade jag lite på, bland annat frågan


Med tanke på hur många som verkar blogga för att fylla ett extremt bekräftelsebehov så tror jag absolut det. När man inte bloggar för att dela sina tankar och sin vardag utan bara för att få besökare i mängder, kosta vad det kosta vill, då tror jag man är ute på villovägar. Hur många bloggar finns det inte som enbart går ut på att provocera? Då menar jag inte exvis politiska eller satiriska bloggar om världen i stort och smått utan där unga hänger ut sig själva på bekostnad av sin själ, i princip. Eller för all del, vuxna människor som bloggar om sitt liv och där kommentarsfältet dag efter dag är fyllt med hätska ord och påhopp. Hur orkar man?

En del hävdar att deras bloggpersona inte har med deras riktiga jag att göra. Fair enough. Men varför då ens göra det? Att fejka en person och stå ut med spott och spe? Här närmar vi oss nog kärnan tror jag, för det är just dessa som tjänar pengar på sitt bloggande. Tjänar pengar på att bli hatade. För face it, ju fler som hatar bloggen och skriver i den, desto fler träffar får den och kronorna trillar in.

Är det inte lite en typ av själslig prostitution man ägnar sig åt då? Hur länge tar det innan omvärlden inte längre kan skilja på bloggpersonan och den verkliga personen? När börjar man må dåligt inombords? Jag har svårt att tänka mig att en del av de jag tänker på lyckas distansera sig helt från allt de får läsa och höra om sig själva. Ser de verkligen bara pengarna när de skriver att de inte bryr sig om vad folk tänker om dem? I don't buy it. Men jag tror det blir lite av ett gift också. Kolla besöksräknaren, läsa kommentarerna, se vad folk tycker, tänker och skriver om dem..vad händer den dagen när de upptäcker att det börjar dala? Rycker de på axlarna eller driver de saken längre, pushar mer, lämnar ut sig själva ännu mer?

När tar den personliga integriteten slut enbart för att få fler besökare och kanske tjäna en krona till? Ibland känns det som att bloggande har blivit som en dokusåpa. Släng in fler vidriga detaljer för varje avsnitt för att behålla tittarna! Missförstå mig rätt. Det är ett fritt land och var och en gör precis som de behagar, men för att återgå till ursprungsfrågan så tror jag absolut att det kan vara skadligt för vissa att blogga, beroende mest på varför de gör det.

Så varför bloggar jag och de flesta jag känner då? Mest för att det blir lite av en dagbok tror jag. Nånstans att dumpa överflödigt surr som tar plats på hjärnkontoret (like me) eller för att dela med sig av sina intressen. Några jag läser skriver för att de brinner för något speciellt och vill förändra världen med sin klokskap. Det är alltid lika roligt att hitta en ny blogg att fastna i och det har hänt att jag tänkt att "wow, den här människan borde verkligen skriva en bok" och då känns bloggvärlden plötsligt helt underbar att vara i!

Nu ska jag återigen ägna mig åt att göra frukost och denna gång i rätt tid....