Måndag morgon och regntung himmel. Laddade med kaffe, mysiga morgonrocken och tänkte skriva nåt klokt och genomtänkt. Bara det att inget klokt och genomtänkt ville infinna sig i min morgontrötta hjärna. Vad tusan gör man då? Bläddrade i Aftonbladet och blev förbannad på ett antal artiklar. Bland annat är det ett underklädesföretag i Frankrike som kommit på den briljanta idén att låta 4-åringar posera a la Brigitte Bardot för att marknadsföra deras kollektion. Jag kräks lite. 4-åringar ska inte se ut som pinuppor och vara sminkade därefter. 4-åringar ska inte ens vara medvetna om "behovet" av vackra underkläder för småbarn.

Undra på att jag i nästa artikel läser om 7-åringar som bantar för "att känna sig mer nöjda". Kräks lite till. När jag var 7 var mitt största bekymmer att jag inte hann läsa alla böcker jag ville eller hann vara i skogen i hela dagarna. Vandrade vidare med ögonen och fastnade på en artikel om ungdormars prestationskrav vad gäller skola, kompisar och utseende..Gee, I wonder why...! Jag är inte ett dugg förvånad över att mobbingen har ökat. När ramarna för hur man ska se ut och vara är så snäva och intoleranta att brudarna i "Gossig Girl" är sömnlösa om nätterna så säger det en hel del. När man i gymnasiet klär upp sig som att man skulle gå på krogen bara för att gå till skolan så blir jag faktiskt lite mörkrädd. Och nej, jag är inte en mossig tant som inte fattar att man vill vara fin. Men när det blir ett krav? För att slippa höra att man ser trashig, bondig eller äcklig ut? Då har det fan gått för långt!

När jag gick i grundskolan var allt fel med mig. Jag var rödhårig- ve mig, hade glasögon, udda kläder och var mager som en sticka bland annat. Jag älskade att läsa och tyckte att skolan var rolig. Bah! How dare I? På den tiden skulle man vara blond, bystig och helst framstå som hjärndöd. Många år senare kan jag bara konstatera att jag älskar rött hår, är apsnygg i glasögon och fortfarande älskar att klä mig efter min egen stil. Boknörd är jag också.

Individualism verkar vara nånting som ska kvävas i sin linda redan i tidig ålder. Småtjejer får se Gillette-kampanjer riktade till deras målgrupp och alla ska stöpas i samma form. Det är därför det gör mig så förbannad att läsa artikel efter artikel om 5-åriga modelejon, 7-åriga fotomodeller och 9-åringar som bantar. Och hur många av alla dessa barn orkar kämpa emot den bild som presenteras för dem? Dessa krav? Hur många mår inte dåligt för att de desperat försöker uppnå alla dessa omöjliga och onödiga mål? Alltför många.