Lyssnar du på dina egna kloka råd?

Ni vet. Man berättar för andra om att de inte ska stagnera i sina liv, inte stanna på det hemska jobbet, inte bli trampade på av energitjuvar och inte låta sig utnyttjas i en dålig relation. Dålig mat är blä, motion är bra, socker är djävulens påfund och man ska utveckla sig själv, helst till man nästan är för bra för att vara sann. Allt detta i allra bästa välmening och gärna sagt till de nära och kära.

Gör man det själv då? Lyssnar man inåt? Jag började klura på det och jag måste nog erkänna att jag inte är så bra på att leva som jag lär. Inte på alla områden. Undrar hur det blir så? Är vi så nöjda med att kunna säga vad vi vet är bra att vi inte ser att vi själv inte lever på det sättet? Och varför gör man inte det då? Varför är man inte den strålande förebilden för sig själv, som man försöker vara inför andra? Många säger till mig att jag är så bra på olika saker, att jag resonerar klokt och har blivit så vuxen (finally huh?) och att mina tankar och råd är bra. Why do I feel like a fraud?

Jag försöker äta vettigt och undviker socker för det mår jag bättre av. Men nog slinker det ner hamburgare ibland fast jag vet att det inte är alls bra för mig. Häromkvällen åt jag icke laktosfri glass vilket jag fortfarande sotar för. Korkat. (Men gudars vad gott). Jag kan sitta i telefonen alldeles för länge och lyssna och ge råd till nära vänner om vad de borde göra i en viss situation, men när jag lägger på luren och inser att jag lika gärna kunde talat till mig själv så slår jag dövörat till. Vilket är lätt för mig då jag ju faktiskt är döv på ena örat, haha.

Jag är lite arg på mig själv. Besviken faktiskt. Under en lång, lång, låååång tid har jag varit världsmästare på att skämma bort andra men inte mig själv. Jag framhärdar inte i saker som betyder mycket för mig utan jag håller igen och tänker att det löser sig- sen. Men när kommer "sen"? Om tio år? I morgon? Så jag har gett mig själv ett löfte; jag ska börja lyssna inåt. Inte missa informationen som finns där, utan faktiskt plocka fram den i ljuset och se om jag inte kan lära mig själv det jag försöker lära andra.

Jag ska också ta plats i mitt eget liv.