Jag är inte klok. Sitter i vardagsrummet med kaffekoppen i handen, gäspar som en gnu och kommer på den briljanta idén att blogga. Klockan 7 på morgonen.

Den här tiden på dygnet brukar inte mycket vettigt hitta ut ur min hjärna och följdaktligen blir nog det här ett inlägg utan signifikans, dvs mest bullshit. Finns det stavningskontroll i huvudet? Fast som fungerar som en sorts spärr så att man inte släpper igenom alltför banala och tråkiga saker. Som att jag har laktosfri mjölk i kaffet istället för vanlig. Som att det är knäpptyst i huset trots 2 katter, en pojkvän samt en dotter som gör sig redo för att plumsa i snö till busshållplatsen. Någon av dem borde ju göra nåt väsen av sig, men icke. Fascinerande. Eller så har jag bara glömt att ta ut öronproppen ur mitt enda hörande öra. Välsignat skönt är det i alla fall så jag kanske skulle låta den vara kvar?

Selektiv hörsel får en helt ny innebörd. Ena örat hör ingenting och får därmed inte välja alls. Det får döva på i sin egen lilla värld där de enda ljud som hörs är tinnitusbrus och pip. Ett ostämt orkesterdike är en ypperlig beskrivning på vad som erbjuds i ljudväg på höger sida!