Dramatisk titel i dagens utmaning..om det vore min sista dag. Jag önskar att jag kunde skriva att jag är rik som ett troll så jag skulle ha råd att ta med mig alla mina nära och kära till en underbart varm och skön plats nånstans i världen dit jag alltid velat åka och så kunde vi alla ha firat min sista dag där. Men nu sitter man i ett kallt Norrbotten och är så där lagom pank så en mer realistisk plan är nog på sin plats?

Jag förmodar att jag vetat om att detta är min sista dag ett tag så jag har haft lite tid att planera. Mina vänner, min släkt och närmaste familj skulle så klart vara här. Vi skulle äta för det gör man alltid i min släkt oavsett tillfälle. Alla skulle ha med sig något de lagat och vi skulle duka fint i köket och det skulle vara organiserat kaos med mycket prat, skratt och säkerligen tårar. Vi gråter mycket när vi träffas allihopa. Det hör till att ha känslorna på utsidan och visa dem tydligt för varandra. Ofta och gärna.

Vi skulle sitta ner och äta och jag skulle ta tillfället i akt och berätta för var och en vad de betytt för mig under mitt liv. Hur fantastiska de är och vilken respekt jag hyser för dem och det liv de levt. De har upplevt andra världskrigets fasor, fattigdom, sjukdom samt extremt hård uppväxt och nu på sin ålders höst står de raka i ryggen med en otrolig stolthet. Jag beundrar dem ofantligt och är stolt över mina rötter.

Vinet skulle flöda och historierna från förr med. Vi skulle nog dansa en hel del, i alla fall de som har styrka i benen kvar. De som inte kan dansa längre skulle säkert sjunga. Det finns många vackra röster i min släkt och många numer bortglömda sånger som de fortfarande kan.

Hela mitt sista dygn skulle handla om kärlek. Ingen skulle gå härifrån utan att veta vad jag tycker om dem. Framför allt skulle vi ha roligt! Skratta mycket och prata hela natten lång. Jag skulle krama dem alla så många gånger!
Förhoppningsvis skulle tiden stå stilla och ge mig en lång, underbar sista dag...

När jag tänker på det hela nu så slår det mig att jag borde göra allt detta i verkligheten också och inte bara i mitt huvud. Bara tala om för mina närmaste hur mycket de betyder, sista dag eller inte.

Utan er vore jag ingenting, så ni vet det.