Vem är jag?

Klockan är 07.14 och jag ska få till en vettig presentation av mig själv innan jag druckit kaffe. Hm. Så, vem är du, Helen? Det roliga med den frågan är att om du frågar 7 av 10 bekanta så blir svaret vad de jobbar med. Vilket ju inte är vad man frågar men det verkar sitta i ryggmärgen på folk att identifiera sitt jag med sitt arbete eller sysselsättning. Inte konstigt att man känner sig utanför när man inte jobbar, man är ju "ingen" enligt det resonemanget..

Så, alltså. Jag är ömsom en gammal tant som klagar över sina krämpor och ömsom en spontan och glad unge som inte har ett bekymmer i världen. Det senare inte lika ofta då världen sällan är utan bekymmer. Jag har vuxit upp på landet och lagar nät eller fiskar lika bra som jag hittar i skogen eller hugger ved. Att växa upp i en liten fiskarby utan att lära sig sånt är en omöjlighet. När jag inte var ute och härjade i naturen så satt jag inne vid öppenspisen och läste. Böcker var och är min stora passion och jag har en tendens att nästan tycka synd om dem som inte läser hela tiden. Det är ju en sån fantastisk känsla att stiga in över tröskeln till en annan värld och en annan tid! Att öppna en ny bok ger mig alltid ett litet lyckorus.

Egenskaper jag har då? Nu vrider det sig i den svenska lagomtarmen vid tanken på att rada upp egenskaper då man ju inte vill/får/ska skryta, men jag gör ett försök och börjar med det positiva:

Jag får höra att jag är snäll, lojal och inte helt obegåvad. Att jag är duktig på att uttrycka mig verbalt och i skrift. Språk har i alla år varit det jag är bäst på. Jag är en bra housewife som faktiskt tycker om att städa, pyssla och göra fint hemma. Mat lagar jag med uppfinningsrikedom då jag gärna "kokar soppa på en spik" och känner en viss triumf när jag lyckas göra något gott av nästan ingenting. Jag är inte den som provocerar min omgivning och avskyr bråk men kan diskutera i timmar om det är något jag brinner för. För det mesta är jag optimist och försöker se positivt på livet trots att tillvaron ibland känns som en enda stor käftsmäll. Jag försöker att se glädje i de små tingen.

I andra vågskålen då?

Jag är helt klart en känslostyrd människa vare sig det gäller glädje eller ilska. Mina känslor ligger nära ytan och jag hinner oftast reagera på saker innan min hjärna har hunnit processa klart och prestera en vettig respons. Jag är osäker på mig själv i perioder och det har ibland lett till att jag lyssnat på fel personer och agerat fel. Det är något jag jobbar med jämt. Att våga tro på att min magkänsla har rätt. Att mina åsikter har ett värde. Jag blir blyg inför människor jag inte känner och får verkligen skärpa mig för att inte vända på klacken och springa hem! Jag är otroligt virrig, glömsk och tror ibland att jag har Alzheimers- light.

Nu har jag snart skrivit en halv novell och jag som inte trodde att jag skulle få ihop ens tio rader. Lite förvånad blir jag allt. Som avslutning kan jag ju rabbla saker jag gillar att göra bara för att inte helt vika av ifrån standardrutinen...
Jag gillar att sticka, virka, se på film, pyssla med nagellack, smink och annan fåfänga, gosa med mina katter, häcka på mitt favoritforum, pyssla med blommorna, läsa som sagt, umgås med min älskade familj, läsa, bada bastu, dricka ett gott vin, klä upp mig till tänderna och dansa häcken av mig emellan varven!

Så. Det var nog mer än jag tänkt skriva, men what the heck? Bilden nedan visar hamnen i byn där jag växte upp..