Dag 19- Detta ångrar jag
Det här är verkligen en rubrik som kan få en att gå vilse i hjärnans vindlingar på väg till det där dammiga gamla arkivet man har längst in. Ni vet, där det jobbar en gammal dam som sitter och sorterar papper som bara flyger omkring i luften runt henne, lägger sig i drivor runt fötterna och man inser att det är en jäkla röra därinne. Ens egen röra. Om jag var den damen skulle jag nog ge upp och ta en lång kafferast. Eller åtminstone sätta mig och sticka istället. Begära löneförhöjning kanske?
Att ångra saker...det är klart att jag ångrar vissa händelser som fått konsekvenser jag inte klarat av så bra, vem gör inte det? Men tänk de dåliga saker som hänt men som fått fantastiska följder? De kan man ju inte ångra? Om jag drar en växel här och föreställer mig att jag kan resa tillbaka i tiden och ta bort enstaka händelser så tror jag att jag snabbt skulle inse att om jag börjar peta i min livsväv så skulle allt ändras därefter och inte nödvändigtvis på det sätt jag skulle vilja. Alla vägar leder till Rom och I am Rome i detta fall. Jag hade inte varit den jag är idag om inte allt hänt precis som det var meningen att det skulle hända. Fatalist? Jo lite. Jag tror absolut att man påverkar sitt öde men det som verkligen är meningen ska hända- det händer.
Det kan vara så små saker som förändrar ens liv i ett större perspektiv när bollen satts i rullning så jag skulle nog inte våga ångra eller ta bort nånting. Inte ens de mörkaste erfarenheter jag gjort i mitt liv. De har ju format mig till den jag är idag. Utan all sorg, smärta, ilska, skam och glädje hade jag inte varit jag nu. Jag hade varit någon annan med ett annat liv. Och trots allt så älskar jag de människor jag har i mitt liv idag och om jag ångrar att jag gjorde en dumhet när jag var 18 så kanske jag inte hade känt dem idag.
Jag ångrar nog mer beteenden än saker jag gjort. Ångrar att jag sårat mina nära och kära. Prioriterat egot vid fel tillfällen. Valt fel person att tro på i vissa situationer. En del personer kanske man inte borde ha låtit påverka en så starkt, men å andra sidan- igen- hade jag inte varit så säker idag på vad jag VILL ha i mitt liv och vad jag INTE vill ha om det inte vore just för den erfarenheten. Så jag måste nog säga, jag ångrar ingenting. Mitt liv idag beror på det liv jag levt hittills.
Så jag får nog acceptera att Arkivet är en enda röra och att det antagligen aldrig helt kommer att bli utsorterat och ordning däruppe. Kanske jag helt enkelt skulle ge den gamla damen däruppe lite semester?
Att ångra saker...det är klart att jag ångrar vissa händelser som fått konsekvenser jag inte klarat av så bra, vem gör inte det? Men tänk de dåliga saker som hänt men som fått fantastiska följder? De kan man ju inte ångra? Om jag drar en växel här och föreställer mig att jag kan resa tillbaka i tiden och ta bort enstaka händelser så tror jag att jag snabbt skulle inse att om jag börjar peta i min livsväv så skulle allt ändras därefter och inte nödvändigtvis på det sätt jag skulle vilja. Alla vägar leder till Rom och I am Rome i detta fall. Jag hade inte varit den jag är idag om inte allt hänt precis som det var meningen att det skulle hända. Fatalist? Jo lite. Jag tror absolut att man påverkar sitt öde men det som verkligen är meningen ska hända- det händer.
Det kan vara så små saker som förändrar ens liv i ett större perspektiv när bollen satts i rullning så jag skulle nog inte våga ångra eller ta bort nånting. Inte ens de mörkaste erfarenheter jag gjort i mitt liv. De har ju format mig till den jag är idag. Utan all sorg, smärta, ilska, skam och glädje hade jag inte varit jag nu. Jag hade varit någon annan med ett annat liv. Och trots allt så älskar jag de människor jag har i mitt liv idag och om jag ångrar att jag gjorde en dumhet när jag var 18 så kanske jag inte hade känt dem idag.
Jag ångrar nog mer beteenden än saker jag gjort. Ångrar att jag sårat mina nära och kära. Prioriterat egot vid fel tillfällen. Valt fel person att tro på i vissa situationer. En del personer kanske man inte borde ha låtit påverka en så starkt, men å andra sidan- igen- hade jag inte varit så säker idag på vad jag VILL ha i mitt liv och vad jag INTE vill ha om det inte vore just för den erfarenheten. Så jag måste nog säga, jag ångrar ingenting. Mitt liv idag beror på det liv jag levt hittills.
Så jag får nog acceptera att Arkivet är en enda röra och att det antagligen aldrig helt kommer att bli utsorterat och ordning däruppe. Kanske jag helt enkelt skulle ge den gamla damen däruppe lite semester?
Tyck till
Trackback
