Weell, what do you know..jag hittade en smula ork trots allt. Att skriva om barndomsminnen för mig är lite som att sticka ner händerna i en burk där man inte ser vad som möter fingrarna. Typ som i fångarna på fortet där de inte visste om det var riskorn eller kackerlackor där de stack ner händerna för att fiska upp nyckeln. Idag tänker jag dock låta kackerlackorna vara kvar i burkarna.

Jag minns vintern när mamma gjorde i ordning skidbacken och vi lekte Ingemar Stenmark och åkte slalom, dvs rev ner alla pinnar och plöjde rätt ut i perferin! Men roligt var det. Vi brukade gräva gigantiska snögrottesystem och ha lyktor och mattor i de olika "rummen" och hade så mysigt där ända till en kväll när vi kom hem och upptäckte att en familj Hermeliner hade flyttat in där. Hade nog hakan i backen gissar jag men så klart fick Fam. HerrMelin stanna och vi grävde nya grottor. Det var inget ovanligt där jag växte upp, att det kom vilda djur titt som tätt och hälsade på. Rävar, harar, tjädrar, renar och älgar.

Älgarna var ett kapitel för sig faktiskt...En morgon när jag var på väg ner till skoltaxin såg jag hur mina vänner (jag var väl runt 10-11 och några familjer hade flyttat in och de hade barn- yeah!) hojtade och viftade och jag trodde de bara skojade så jag gick ner mot vägen. Vi hade ganska långt från huset ner till vägen och längst ner växte ett gäng träd och enbuskar. Följdaktligen såg man inte vad som eventuellt gömde sig bland träden förrän man kom ner dit...jag insåg lite för sent att jag till vänster om mig hade ett stycke älgkalv och till höger om mig hade jag mamma älg. Shit. Snacka om att jag frös fast i backen! Att hamna mellan en älgkalv och dess väna moder är inte helt nyttigt för hälsan och jag insåg att jag antingen kunde försöka backa därifrån mycket sakta eller springa järnet framåt och hinna med skoltaxin dock med risken att mamma älg skubbade efter mig. Jag sprang och sällan har jag sprungit så fort! Vågade inte för mitt liv titta bakåt men hade jag gjort det så hade jag sett älgarna fridfullt mumsa vidare på sin frukost. De gav fullständigt attan i mig.

Många barndomsminnen har med djur att göra..jag minns när pappa väckte mig i gryningen en gång och vi for i väg med bilen och tittade på djur. Hade turen att få se en nyvaken uggla, en räv, ett gäng harar och en mycket mallig tjädertupp som dansade för sina brudar. Sen fick jag ju så klart lära mig hur man fiskar med nät, lagar dem och även vara med och dra upp dem. Pappa brukade skaka på huvudet åt mig för att jag alltid slängde tillbaka de fiskar som fortfarande levde. "Du blir aldrig nån riktig fiskare du" sa han och jag fortsatte kasta tillbaka firrarna, fast i smyg. =)

Oh well. Kanske inte men jag gillar att äta fisk i de flesta former!