En del morgnar alltså...! Jag vaknade som vanligt vid 06.15 och stapplade upp ur sängen. Just denna morgon var jag så fäppelhänt och vinglig att jag kände mig som Gregor i Kafkas novell Förvandlingen. Hur mycket kan två armar trassla för att ta sig in i en morgonrock?Hade inte blivit förvånad om jag plötsligt haft fler när jag såg mig i spegeln. Lika besvärligt var projektet att ta på mig sockar. Det fick jag ge upp. Finmotorik (any kind of motorik) var helt klart inte min starka sida denna morgon.


För övrigt gillar jag Kafkas "Förvandlingen", även om han själv var gravt missnöjd. Den är väldigt tragikomisk. Vad gör man den dag man märker att ens familj betraktar en som ohyra som inte kan bidra med något till familjens väl och ve? Hur tar man på sig en skjorta när man har tentakler? Får man behålla sitt jobb? Tror att många skulle känna igen sig i Gregors dilemman. Alla har vi dagar när det känns som att vi mest är i vägen och till ingen nytta alls. Som sagt, både en eländig och samtidigt rolig historia. Det är många år sen jag läste den sist och börjar fundera på om jag skulle gilla den på samma sätt om jag läste om den med lite vuxnare ögon? Tål att funderas på över dagens första kaffekopp..

Här sitter jag med min toktäppa näsa och väntar på att blåbärscroissanterna i ugnen ska bli klara! Det är crimenight på 5an i kväll. =) Funderar på om näsan bråkar pga vårens ankomst? Det känns lite tidigt men eftersom våren liksom kastat sig över oss så kanske det inte är helt otroligt?

Fick lite bekräftelse på min lavendelvånda av Nillas Trädgård som kommenterade att lavendel kan vara sega. Det känns lugnande! Då kanske jag kan sluta noja ett par dagar i alla fall. Även Stoneroses skrev att hennes lavendel som växer i London just nu lyser med sin frånvaro. Vi är fler med lavendelångest med andra ord!

Wooop! 12+ idag och jag har suttit ute på baksidan och solat med en kaffekopp i handen. Premiär för i år och det var helt ljuvligt. Kisseman låg några meter bort på sina älskade rabarberblad och solade. Att bladen är från förra året och rätt äckliga verkar han inte alls bry sig om. 2 små krokusar bestämde sig för att blomma idag och nu är det baske mig vår! Jag har ägnat en del tid åt att skotta bort snö så att man kan dra fram grillen snart. Tänk er...strålande sol, kyckling på grillen och en iskall cider i handen...

Idag var vi och hämtade paketet från Odla och har nu planterat ner 10 Stargazerlökar och 9 Pelargonsticklingar. Ska bli spännande att se hur de tar sig. Minns inte om jag sa att vi gett upp om två av våra frölådor då inget hänt på tre veckor? I alla fall så har miraklet skett och både Malva och Lavendel har börjat gro! =) Lillrummet ser numer ut som ett litet växthus!

Nu kaffe och tv!

Juhupp. Då var det måndag igen då. I lördags var vi på fest med efterföljande utgång och vi hade massor roligt. Note to self dock: om du har nya skor, sätt på plåster innan du tar på dem så slipper du ha blod rinnande ner för hälen. Tack till den snälla servitrisen som fixade plåster!

Våra sticklingar har kommit! Beställde lite liljor och udda pelargoner för nån vecka sen och nu ligger de på posten och väntar. Tror vi måste hämta dem idag så de inte dör. Ska bli spännande att se om vi får till det. Malvan som vi sådde i kruka har börjat komma upp och stockrosorna är ett par centimeter. Kanske det blir en täppa i år?

Bloggen blänger på mig för att jag inte skrivit på flera dagar så nu får jag blidka den med ett litet inlägg i alla fall. Det verkar som att det blir party i kväll för oss. Trevlans! Är 1,5 evighet sen sist känns det som. Måste ha varit veckans bästa timing att jag färgade håret för nån timme sen. Ska bli kul att se om det syns nån skillnad. Är såpass mörk så jag misstänker att det kanske blir lite rött skimmer mest.

Ska dyka in i garderoben och ha ångest för att jag inte hittar något att ha på mig. Kan aldrig bestämma mig. Är ju bekvämast i jeans men det känns för trist att ha det när man ska ut. Klänning it is then! Frågan är bara vilken. Pust.

Ha en trevlig lördag!

Jag sa ju god morgon så jag får väl säga god natt också! Har sett den s.k dokumentären om Charlie Sheen i kväll och den var rätt tragisk. Snacka om att bränna sitt ljus i bägge ändarna. Mannen måste ju vara medveten på nåt plan om att den dagen han kraschar big time är det inte säkert att han överlever. Frågan är om han vill? Skulle han orka se sig själv i spegeln och inse vad han gjort mot sin familj och sina barn? För att inte tala om raden av misshandlade kvinnor han tenderar att lämna bakom sig. Han är ju inte obegåvad som skådespelare heller men jag har numer svårt att se 2 1/5 män just för att man vet hur nära Charlie är Charlie så att säga. Det slutar vara roligt efter en viss punkt. Eller så är jag bara bitter och tråkig. Dock, när jag tänker tillbaka på hans rollprestation i Plutonen så känns det lite trist att det kanske var det bästa han gjort och han är bara 45. Man kan ju hoppas att inte ännu en begåvad skådespelare går en för tidig död till mötes pga sin image som Bad Boy vilken tycks ha fastnat. Det värsta är nog ändå att han på nåt märkligt vis verkar vara lite stolt och kaxig över hur han beter sig. Varför växa upp liksom? Varför ta hand om sina barn när man kan dra i sig varenda drog som är uppfunnen? Hans svar? "Because it's me, I'm a winner!!"

 

Jag övervägde att ta en promenad klockan 06.30 i morse bara för att solen sken som om den hade betalt. Måste vara nåt allvarligt fel på mig. Tror det är längtan efter vår och sommar som gör det. Jag vill ut, sitta i solen på baksidan, påta i blommorna och titta på Floppen där han ligger och solar på ett rabarberblad. Av någon anledning ska han alltid bo i rabarberna, den lilla knaskatten. Även när det regnar är det mysigt att ligga under ett jätteblad.

Känslan av att öppna balkongdörren och smyga ut med en kaffekopp på morgonkvisten är svårslagen. Tyst och lugnt överallt, bara fåglarnas kvitter som hörs. Känns som att hjärnan får en mycket trevlig mjukstart på dagen och man blir mer harmonisk. I alla fall blir jag det. Jag längtar så efter sommaren att jag spricker snart.

Den här sommaren har junior och jag tänkt sätta en hel blombänk med Stargazer (liljor) på baksidan. Det var en av mammas favoritblommor och det känns helt rätt att göra det här, lite till hennes ära. Det är lite olika nyanser på liljorna och det kommer att bli en mycket vacker syn som möter en när man går ut. Framför liljorna blir det en rad med något lägre blommor som får agera stöd och utfyllnad så det ser maffigt ut. Vi har inte riktigt bestämt vilken sort det blir än men kikar runt på Odla.nu's hemsida efter ännu mer inspiration till trädgårdstäppan.

Det finns så mycket fint man kan ha i sin trädgård så man blir alldeles snurrig. Synd att vi har begränsningar när det gäller växtzon då en del man vill ha inte fungerar här uppe. Såna gånger är man glad för söderläge! Det gör i alla fall att en del blommor som egentligen behöver ha lite varmare kan ha en rimlig chans att klara sig mot en södervägg. Och på tal om blommor så har våra stockrosor nu blivit hela 2 cm höga. Som en hönsmamma kikar jag på bäbisarna flera gånger om dagen och säger ett uppmuntrande ord här och var. Tänk om de faktiskt klarar den här bäbisperioden så jag kan omskola dem om en månad eller så? Spännande detta.

Läste en fyndig sak på fejjan "Den som säger att frukt är godis tycker väl att juice är som vin" vilket jag tyckte var rätt roligt. Det är ju som så att om jag är godissugen vill jag f-n inte ha en banan hur jag än försöker övertala hjärnan om bananers förträfflighet. Don't get me wrong- jag älskar bananer och särskilt Fyffes. Men om jag har ett sug efter choklad så finns det inte en Fyffe i världen som hjälper. Osökt leder mig detta in på på hur choklad faktiskt kan lindra när pmsmonstret är på G. Även om effekten är mer psykisk kanske?



Den inre demonen vaknar till liv och spyr eld över allt i närheten och drämmer igen närmaste dörr. Efter det brukar jag försjunka i muttrande pms-läge och drömma om choklad och ha våldsfantasier om hur jag mördar bananerna. Skämt åsido så är det ingen rolig tid i månaden. Livet med PMS är något som många av oss dras med och det är baske mig ingen barnlek. Hormonerna hoppar och man pendlar mellan att vilja bokstavligen slå ihjäl någon till att sitta som en urvriden disktrasa i ett hörn och bara gråta.

De kliniska symptomen på PMS är bland annat: Stämningsläget förändras i riktning mot nedstämdhet och kvinnan blir känslomässigt instabil. Det gäller allt mellan "att känna sig olycklig" (vara dysforisk) och verklig depression. Ångestattacker är inte ovanligt. Däremellan ligger tendens att bli irriterad, intolerant, orolig, gråtmild och aggressiv. Vissa kvinnor kan även uppleva olika typer av smärta. Bland annat eftersom kroppen behåller mer vätska dagarna före mens och orsakar allmän viktökning och svullen mage. Många kvinnor får även ömmande bröst, ryggont, migrän, smärtor i underlivet, minskad sexlust, ökad trötthet eller känner sig illamående.

Den allvarligare varianten av PMS heter PMD och mer om det kan ni läsa HÄR.

Jag önskar att de hade informerat bättre i skolan om detta med PMS och PMD. Tror många går runt med felaktiga diagnoser som depression mm bara för att ingen kollat om de har exvis PMD. Vad jag kan läsa mig till så är många forskare inne på samma spår. Många skrattar åt PMS, skämtar om det och skakar på huvudet, men om man har det i dess svårare form så är det en ren plåga att existera vissa dagar. Jag menar, verkligen läs symptomen ovan och försök sätta dig in i situationen att allt som står där drabbar dig samtidigt. Innan jag fick veta vad det var jag lider av så trodde jag att jag var deprimerad, nu vet jag bättre.

Och bara som en sista liten notering; är det någon fler än jag som vill kasta nåt mycket hårt mot tv-rutan när man ser reklamen för "Always- have a happy period"? För att sno ett uttryck så vill jag bara säga åt dem att gå och dö i en eld..

Om man skulle masa sig ner till bastun och dra en lördagstvagning? Och sen självdö med en godispåse i soffan framför en film? Låter inte alls som en dålig plan. Har en mosig dag idag. Migränen kom på besök och jag känner mig halvhängig efter det. Det är öken att ligga i sängen hela dagen så jag hoppas att bastun ska få nacken att slappna av en aning så kanske det släpper lite spänningar= mindre migrän. Maybe...

Har suttit och drägglat på nagellack en god stund och hittar massor av färger jag vill ha men å andra sidan så har jag en hel del redan som jag faktiskt inte ens testat. Shame on me! I går köpte jag ett NailArt-lack, svart med yttepyttesmal pensel så idag har jag blå naglar med svarta ränder. Gotta try it liksom!

Nu ska jag knata ner så ha en trevlig och mysig lördagkväll alla där ute!

Börjar misstänka att det inte var meningen att jag skulle få min godiscappuccino idag. Först hällde jag i för mycket vatten för fort så det inte hann lösa sig (ja det är på påse, live with it) och jag fick käcka små klumpar som simmade runt. Fram åkte lilla mjölkskummarvispen som ilsket väste runt i koppen. Då blev det bättre, MEN för svagt och mesigt. Då hällde jag i en till påse. Fler klumpar. Mer vispande. Belåtet smakade jag och nu hade det blivit för starkt. Va faaaen. I med lite mjölk. Oj, lite mycket kanske? Nu blev det kallt istället. Efter 15 sekunder i mikron hade jag äntligen mitt kaffe, lagom starkt, lagom varmt och alldeles förskräckligt gott. Men vissa morgnar undrar jag om det verkligen är meningen att jag ska dricka kaffe?

God morgon!

Himla söt Lattemugg hittar man hos Minh

Tacofriday blev det i kväll och nu är jag proppmätt! I kväll ska nog jag och junior se en gammal Hitchcock-rulle, närmare bestämt "Notorious" med Ingrid Bergman och Cary Grant. En av hans bästa! Önskar jag fick tag i "Rebecca" för den är verkligen suverän. Nå. Nu är det dags att hänga lite tvätt, slå in present till Syster Yster som fyller år nästa vecka och sen leka grönsak i soffan! Ha en riktigt trevlig fredag!

Vill du läsa om filmen? Klicka HÄR!

På Paperblanks kan man hitta bland de vackraste dagböcker jag sett. Kika in på sidan och se om ni hittar något ni tycker om. Här är några av mina favoriter...

Oj vad jag skulle ha dem allihop egentligen! Tänk så fint att ha dem på en hylla där man verkligen kan se dem. Som små konstverk nästan...

Tänkte jag skulle testa att göra som många andra gör, att hälsa på min blogg som vore den en personlig vän. Som man gjorde när man var liten och skrev dagbok. Skrev ni dagbok? Jag fick min första dagbok när jag fyllde 7 och sen dess har jag fyllt åtskilliga dagböcker från pärm till pärm och jag har kvar dem allihop. Speciellt förtjust var jag i de där broderade från Indiska eller de klassiska svarta anteckningsböckerna med lite plastig yta. De var så härliga att skriva i. Innehållet i mina dagböcker är jätteroligt att läsa, i alla fall de första åren när man var konstant kär men i olika killar. "Kärleken består, men föremålen växlar" var det ju någon som sade? Ju äldre jag blev desto mer verklighetsrelaterat blev mitt skrivande. Nu är det några år sen sist jag gick igenom mina dagböcker faktiskt. Det slår mig att blogga ju är att föra en sorts dagbok med den skillnaden att man i bloggen sorterar ut vad man vill dela med alla. Man kan inte vara lika utlämnande och privat som i en dagbok, om man nu inte väljer att vara tokanonym, men vem vill läsa det? I alla fall gillar jag bloggare är mer personliga och man får ett ansikte till den som skriver. Dags för morgonkaffe nr två. Fast den första var dubbel så det här är väl egentligen nummer tre...?

Phew..det blir många köttbullar av ett kilo köttfärs! Men goda blev de som attan och jag är så himla mätt. I kväll blir det inget nybakat och det är nog lika bra det för jag tror inte att jag skulle få ner en enda smula...

Snart är det dags för Crimenight på femman så jag ska bänka mig i soffan och pusta ut! Mineralvatten är mitt godis i kväll men det är helt okej för jag är en total mineralvattenjunkie. Känner att det här inlägget blev mer som nåt man twittrar om, så kort är det, men jag ooorkar inte....

*jäser ut i soffan*

Schyssta lökar!! Det kunda man höra mig hojta i går när jag var in på Odla's hemsida och kikade på deras vårerbjudanden. Det var lite farligt att göra det för det resulterade i 74 lökar och 9 sticklingar! Hoppsan Kerstin..Men det kommer att bli väldigt fin i täppan med asiastiska liljor, väldigt udda pelargoner (nej, det ÄR ingen tantblomma, dra en koll på deras sortiment) och lite annat smått och gott.

Solen är så in your face idag att den nästan är fräck! Som att den utmanar en att våga ifrågasätta det faktum att den lyser som en tok kl halv 7 på morgonen. Tänker inte argumentera med en morgonpigg och trotsig sol. Bara buga mig stilla och säga tack. I går eftermiddag vågade sig Floppen ut på baksidan med koppel. Han var tveksam inför snön men solen utövade sin magi och han trampade runt i snön, blinkade och kisade. ...Man kan om man har tur se katten komma ut ur sitt ide under den tidiga våren. Hähä.

Solen skiner även denna morgon! Vaknade vid 8 i morse och tittade ut och det bara strålade över snön, en syn som i alla fall piggar upp mig! Vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag när orken tryter (jäkla feber) men jag har ingen lust att bara ligga och känna mig som en amöba heller. Funderar på att köpa blomjord och peta i ordning ett eget litet kryddhus. Tänk väldoften i köket av citronmeliss, timjan och basilika...ljuvligt! Hittills har vi satt stockros, luktärt och lavendel i fröväg. De bor i ett västfönster och får morgonsol. Jag hoppas att de kommer upp så jag kan sätta ut dem i juni. Innan det är det ingen idé här. De fryser ihjäl på natten. Plantera om lite blommor härinne skulle också behövas inser jag just. Kanske är det en bra sysselsättning en dag som denna?

Stockrosor är så vackra!

 

 

 

Ja det sammanfattar min kväll rätt bra. Både jag och junior snuvar oss och jag känner mig så där eländigt ynklig som man gör när febern börjar stiga i kroppen. Minns inte när jag lade mig kl 23 sist kan jag säga. CSI i kväll var som vanligt bra, men jag saknar fortfarande Grissom. Serien är sig inte lik utan honom. Dock fick jag hallonbakelse och en kopp te till tv-tittandet och det kändes rätt mysigt!

Har absolut inget särskilt spirituellt att dela med mig av denna afton förutom att jag läste ett bra blogginlägg om detta med att äta nyttigt FAST man är smal. Det verkar ha blivit nån sorts skruvad uppfattning om att smala människor som äter nyttigt, måste ha en ätstörning. Läs mer HÄR om det. I min värld är det absurt! Jag är smal, men äter nyttigt (förutom ett och annat hembakt mirakel) för att skona hjärtat och andra inre organ som kan vara bra att ha i vettigt skick när man är äldre. Jag gillar inte socker och undviker det i möjligaste mån även om jag kan orera om min längtan efter en godispåse emellan varven. Betyder dock inte att jag alltid faller för frestelsen! När jag sen köper godis räcker min påse en vecka oftast. =) Vad är fel med det? Alla som är smala är inte anorektiska självplågare.

Hur som haver så längtar jag ihjäl mig till snön försvinner så jag får ta på mig löparskorna och börja min egen utmaning. En mil innan sommaren är slut! Lär ju avlida hälften av tiden men jag ska klara det. SKA.

PEPP!!!

Vad skriver man om en sån här råkall morgon, när man är för trött för att göra kaffe och näsan rinner som en läckande kran? Nysningarna har samma frekvens som en något lat hackspett. Typ hela tiden, men längre emellan. Håller jag på att bli förkyld? Dagens spännande fråga! Sånt har jag inte tid med så jag kommer enligt god tradition ignorera det tills en av kombattanterna blir för envis och den andra däckar. Hittills är det jag i ledning med 1-0. Blev ju nyss frisk från den förra för jössu namn! Ville bara säga god morgon till er alla morgonpigga där ute. Själv drar jag täcket över huvudet som den förvirrade människa med dåligt minne jag är. Varför förvirrad, tänker ni nu, men det tänker jag minsann behålla för mig själv av ren egoism. Pilutta.

Dia dhuit ar maidin som man kan säga på morgonen om man är bevandrad i irländska. Fick för mig att kolla hur man skulle kunna säga god morgon och tydligen är det som ovan. Rätta mig gärna om någon har nåt annat bud! Fråga mig bara för guds skulle inte hur man uttalar det. Där har vi en grej som jag faktiskt alltid velat lära mig. Att prata på irländsk gaeliska. Så himla övercoolt att kunna, om ni frågar mig.

Note to self: kolla om jag hittar någon kurs på nätet. Nu ska jag återgå till att se om det hänt nåt intressant i världen denna morgon och sen sova en stund. Fast nu blev jag kaffesugen i alla fall...

 

Bilden visar vackra Trinity College i Dublin. Ett besök jag gärna gör om.

Klurade lite på detta med hur olika människor är när det gäller strävan framåt i tillvaron. Vi är väl av naturen ett nyfiket, vetgirigt släkte och därför blir jag ibland så förvånad när man träffar människor som inte verkar vilja veta av något nytt, lära sig mer eller förkovra sig på något vis. Människor som inte vill se mer av världen eller åtminstone läsa om den, lära sig andra kulturer och sätt att leva. Jag tror att jag skulle dö av ren leda om jag inte läste jämt. Resa vill jag- överallt helst! Vi har en hel värld där ute som bara väntar på att bli undersökt. Hur kan man inte vara nyfiken? Hur kan man nästan ha en attityd besläktat med någon sorts vriden snobbighet, som att vi som vill göra allt detta nästan vill göra oss märkvärdiga? Som skryter med att de aldrig öppnat en bok eller minsann inte vill se sig omkring i världen.

Varför? Jag förstår det sannerligen inte. Hur ska man utvecklas som människa om man inte får stimulans? Intellektuell eller fysisk utmaning för en ju framåt om ni frågar mig. Märkligt är det. Jag växte inte upp i en särskilt intellektuell miljö men attans att jag tog igen det från den dagen jag lärde mig läsa. Det plus att min syster som bodde i en större stad aldrig missade ett tillfälle att lära mig nya och spännande saker. Jag hade ju kunnat strunta i det och bara sitta där på en stubbe i skogen, men hur kul hade det varit? Vilken sorts människa hade jag varit idag? Förmodligen rätt duktigt enkelspårig och antagligen också lite mindre clever! =)

Jag har alltid förts framåt av en nyfikenhet på det jag inte vet något om. Jag visste inget om opera när jag var yngre, alltså såg jag en och hörde ett antal och kan idag uppskatta det mycket. Klassisk musik älskar jag fast första gången jag hörde det var på en gammal skraltig bandspelare. Teater, musik, litteratur älskar jag högt. Inget gör mig så glad som att få klä upp sig lite och åka iväg och se en bra teater, show eller konsert. Det är underbar föda för själen! Att jag plöjer böcker är ju ingen nyhet, även om det nu är ett tag sen jag hade en riktig bokfrossa. Bara att sitta några stycken och dricka te, kaffe eller vin och diskutera allt från världshändelser till den senaste filmen man sett är ju så härligt! Missförstå mig rätt- om man trivs och är nöjd med sin stubbe i skogen så är det ju alldeles okej, men det är verkligen inget för mig personligen. Även om det är mysigt att sitta och filosofera på sagda stubbe- ibland.

Den dagen jag ger upp om att utforska världen omkring ber jag er vänligen att klubba mig med något hårt i huvudet. Ett av mina favorituttryck är och förblir: Alltid lär man sig något!

Finns det nåt bättre än att tillbringa en hel kväll med goda vänner, vin, ost, kex och en massa babbel? Nej, jag trodde väl inte det. Med detta inlägg vill jag bara tacka mina kära vänner för en underbar afton. Vad jag har saknat er! Många intressanta diskussioner, många nya insikter och en himla massa fniss. Precis som det ska vara!

Love you guys! Det här måste vi göra om. Snart helst! Nu hoppas jag att ni sover så gott i natt, det ska jag göra!