Klurade lite på detta med hur olika människor är när det gäller strävan framåt i tillvaron. Vi är väl av naturen ett nyfiket, vetgirigt släkte och därför blir jag ibland så förvånad när man träffar människor som inte verkar vilja veta av något nytt, lära sig mer eller förkovra sig på något vis. Människor som inte vill se mer av världen eller åtminstone läsa om den, lära sig andra kulturer och sätt att leva. Jag tror att jag skulle dö av ren leda om jag inte läste jämt. Resa vill jag- överallt helst! Vi har en hel värld där ute som bara väntar på att bli undersökt. Hur kan man inte vara nyfiken? Hur kan man nästan ha en attityd besläktat med någon sorts vriden snobbighet, som att vi som vill göra allt detta nästan vill göra oss märkvärdiga? Som skryter med att de aldrig öppnat en bok eller minsann inte vill se sig omkring i världen.

Varför? Jag förstår det sannerligen inte. Hur ska man utvecklas som människa om man inte får stimulans? Intellektuell eller fysisk utmaning för en ju framåt om ni frågar mig. Märkligt är det. Jag växte inte upp i en särskilt intellektuell miljö men attans att jag tog igen det från den dagen jag lärde mig läsa. Det plus att min syster som bodde i en större stad aldrig missade ett tillfälle att lära mig nya och spännande saker. Jag hade ju kunnat strunta i det och bara sitta där på en stubbe i skogen, men hur kul hade det varit? Vilken sorts människa hade jag varit idag? Förmodligen rätt duktigt enkelspårig och antagligen också lite mindre clever! =)

Jag har alltid förts framåt av en nyfikenhet på det jag inte vet något om. Jag visste inget om opera när jag var yngre, alltså såg jag en och hörde ett antal och kan idag uppskatta det mycket. Klassisk musik älskar jag fast första gången jag hörde det var på en gammal skraltig bandspelare. Teater, musik, litteratur älskar jag högt. Inget gör mig så glad som att få klä upp sig lite och åka iväg och se en bra teater, show eller konsert. Det är underbar föda för själen! Att jag plöjer böcker är ju ingen nyhet, även om det nu är ett tag sen jag hade en riktig bokfrossa. Bara att sitta några stycken och dricka te, kaffe eller vin och diskutera allt från världshändelser till den senaste filmen man sett är ju så härligt! Missförstå mig rätt- om man trivs och är nöjd med sin stubbe i skogen så är det ju alldeles okej, men det är verkligen inget för mig personligen. Även om det är mysigt att sitta och filosofera på sagda stubbe- ibland.

Den dagen jag ger upp om att utforska världen omkring ber jag er vänligen att klubba mig med något hårt i huvudet. Ett av mina favorituttryck är och förblir: Alltid lär man sig något!