Vem stapplar upp i gryningen för att göra frukost bara för att upptäcka att det var sovmorgon idag? Bara för att jag var tröttast i hela j-la världen när klockan ringde. Så nu sitter jag i soffan och väntar på att klockan ska bli RÄTT tid istället. Och hur fördriver man en timme den här tiden på morgonen om inte genom att blogga? Läste ett inlägg tidigare om detta med bloggande och en del av frågorna klurade jag lite på, bland annat frågan


Med tanke på hur många som verkar blogga för att fylla ett extremt bekräftelsebehov så tror jag absolut det. När man inte bloggar för att dela sina tankar och sin vardag utan bara för att få besökare i mängder, kosta vad det kosta vill, då tror jag man är ute på villovägar. Hur många bloggar finns det inte som enbart går ut på att provocera? Då menar jag inte exvis politiska eller satiriska bloggar om världen i stort och smått utan där unga hänger ut sig själva på bekostnad av sin själ, i princip. Eller för all del, vuxna människor som bloggar om sitt liv och där kommentarsfältet dag efter dag är fyllt med hätska ord och påhopp. Hur orkar man?

En del hävdar att deras bloggpersona inte har med deras riktiga jag att göra. Fair enough. Men varför då ens göra det? Att fejka en person och stå ut med spott och spe? Här närmar vi oss nog kärnan tror jag, för det är just dessa som tjänar pengar på sitt bloggande. Tjänar pengar på att bli hatade. För face it, ju fler som hatar bloggen och skriver i den, desto fler träffar får den och kronorna trillar in.

Är det inte lite en typ av själslig prostitution man ägnar sig åt då? Hur länge tar det innan omvärlden inte längre kan skilja på bloggpersonan och den verkliga personen? När börjar man må dåligt inombords? Jag har svårt att tänka mig att en del av de jag tänker på lyckas distansera sig helt från allt de får läsa och höra om sig själva. Ser de verkligen bara pengarna när de skriver att de inte bryr sig om vad folk tänker om dem? I don't buy it. Men jag tror det blir lite av ett gift också. Kolla besöksräknaren, läsa kommentarerna, se vad folk tycker, tänker och skriver om dem..vad händer den dagen när de upptäcker att det börjar dala? Rycker de på axlarna eller driver de saken längre, pushar mer, lämnar ut sig själva ännu mer?

När tar den personliga integriteten slut enbart för att få fler besökare och kanske tjäna en krona till? Ibland känns det som att bloggande har blivit som en dokusåpa. Släng in fler vidriga detaljer för varje avsnitt för att behålla tittarna! Missförstå mig rätt. Det är ett fritt land och var och en gör precis som de behagar, men för att återgå till ursprungsfrågan så tror jag absolut att det kan vara skadligt för vissa att blogga, beroende mest på varför de gör det.

Så varför bloggar jag och de flesta jag känner då? Mest för att det blir lite av en dagbok tror jag. Nånstans att dumpa överflödigt surr som tar plats på hjärnkontoret (like me) eller för att dela med sig av sina intressen. Några jag läser skriver för att de brinner för något speciellt och vill förändra världen med sin klokskap. Det är alltid lika roligt att hitta en ny blogg att fastna i och det har hänt att jag tänkt att "wow, den här människan borde verkligen skriva en bok" och då känns bloggvärlden plötsligt helt underbar att vara i!

Nu ska jag återigen ägna mig åt att göra frukost och denna gång i rätt tid....

Så har man äntligen repat sig från lördagsnattens fröjder! Gårdagen tillbringades för min del mestadels i soffan i vågrätt läge. Dansade som en galning i princip hela lördag natt och det var precis lika kul som jag hade förväntat mig. Dock skulle vilja ge dj:en ett litet tips: om folk lämnar dansgolvet när du spelar en viss sorts musik- byt. Hur som haver så går det ypperligt att dansa med hysteriska klackar utan att slå ihjäl sig. Cogito ergo sum.

Enda jag kunnat vara utan är mobilstrulet som var hela kvällen. Dottern med kompisar skulle också ut så vi tänkte att vi skulle beställa en större taxi för att åka in till stan, men just i lördags bestämde sig Telia för att inte fungera. Alls. Det gick inte att ringa eller smsa på hela kvällen. Tur som är så har vi en mycket snäll granne som skjutsade in oss allihopa. Naturligtvis fick vi ju samma problem sen när vi skulle hem. Hur hitta varandra utan mobilen? Hur få tag i taxi? Blev lite panikartat innan alla väl var hemma och återigen fick grannen en tacksam tanke då han släppte in kära dotter som hann hem innan vi gjorde det. Kanske muffins till dem som tack?

Snacka om att vi är helt beroende av våra mobiler i dessa tider. Hur farao gjorde vi innan dem? När jag gick ut som allra mest hade vi inte mobil och ändå lyckades vi på nåt konstigt sätt överleva. Nu får man panik när det inte fungerar. Man är inte van att ha en backup-plan. Till nästa gång vi alla går ut så har jag bestämt ett rendez-vouspoint efter att krogarna stängt: Adanas kebabhak. Om ni har vägarna förbi Piteå- gå dit och ät! Riktigt goda kebab har de och trevliga är de.

Finns lite bilder från i lördags som jag ev lägger ut när jag fått se hur hemska de är...en av dotterns kompisar hade med sig en ytterst fin systemkamera som hon lekte med och om jag inte ser ut som Quasimodos syster på alla bilder så kanske det dyker upp en outfitbild här. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sen dyka tillbaka ner under täcket.

Väl mött till en ny härlig vecka! =)

NÄR hann det bli lördag igen? Det var ju nyss lördag?! Tiden går så sabla fort ibland så det är rent löjligt. Idag blir det en tripp till staden, sen middag och mys! Tjejerna ska ut och roa sig så vi ska bunkra ost, kex och vin i biorummet.

Är galen rea på BIKBOK om någon missat det. Jag ska dock vara manlig och gå på Clas O och leta inte fullt så manliga saker som en sylåda. Hur kan det inte finnas såna där finurliga megapack med sytrådsrullar lite överallt? Kollat både ÖB och Dollarstore men tji fick jag. Irriterande att ha en symaskin stående men ingen tråd!

Later!

Eh....icke. Jag dricker inte mjölk så tji arla för mig och guld i munnen har jag inte heller. Än. Däremot har jag kaffe i munnen! Och ser likadan ut i håret som innan jag lade mig. What's up with that? Antingen har jag legat stilla som en mumie i natt eller så har jag en förbaskat skillad frisör. Då jag känner mig själv skulle jag satsa pengarna på alternativ nummer två.

Har just frambringat frukost till min kära dotter som ska ut och agera inkarnation av barnen från Frostmofjället om en timme. Dvs pulsa i blötsnö till bussen. Ja jag vet att det knappast fanns bussar på fjället, men ha lite fantasi..Det är plusgrader ute!!! Man hinner glädja sig åt det i ca 3 sekunder innan man inser att det även medför blåst. Ingen sån där mesig liten vårvind utan här snackar vi om Den Elaka Vinden som blåser ner snö från taket så det dånar om det! Huset skakade i sina grundvalar för några minuter sen och katterna flög upp i vardagsrumsfönstret med borstsvansar, beredda att slå ihjäl vad det än var som orsakade dånandet men det enda som syns är att det numer är ännu lite mer snö utanför fönstret.

Apropå rasande snö (fallande då, inte arg) så såg jag ett lustigt fenomen i går när vi var inne i stan. Icke höjdrädda arbetarklädda hjältar stod på taket till ett av shoppingcentren och vräkte ner snö och nedanför, på andra sidan gatan klokt nog, stod en liten folksamling och tittade på när de skottade och snön föll. Några små tanter, en och annan öm moder med telning och ett antal män. Blickarna följde snöraset och jag undrar i mitt stilla sinne vad som var så fascinerande att man måste samlas man ur huse för att se det? Hoppades de i smyg att någon skulle trilla ner? Och som alltid när några samlats så måste ytterligare några sälla sig till skaran i hopp om att de framför ska tala om varför de alla står där. Alternativt stannar de bara för att andra gjort det. Lite fnissig blev jag när det dessutom stod en korvgubbe en bit ifrån. "Se när snön rasar! Köp en korv!"

Lite roligt är det allt att bo här uppe där det inte alltid behövs så himla mycket för att skapa lite spänning i tillvaron.

Har ju som sagt ingen kamera så jag snor en bild från nätet helt fräckt. Ser ganska exakt så här ut i håret nu och är äckligt nöjd! Synd bara man inte är lika tjusig som Audrey men P och dotra gillar det skarpt!

Nu klipper jag av det! Idag har jag tid hos Cau & co och ska klippa till mitt j-la hår. Är så less på att tappa allt och inte ha någon frisyr. Man ska helt klart segla genom livet på ett bananskal om man ska ha fint hår. Ju mer jag läser desto mer inser jag hur stresskänsligt håret egentligen är. Jag är snäll med mitt hår. Använder sällan produkter i det, använder oftast bara balsammetoden och då Aussie's balsam. Ändå trillar det sakta men säkert av. Stress gör sånt. 2009-10 var ju inte direkt några picknickår för min del så jag gissar att det har med saken att göra..

Jag har tänkt återgå till min älskade page. Nödräddningen genom åren! För en gångs skull tänkte jag inte klippa en knökkort sådan utan en lite längre. Jag vill fortfarande kunna sätta upp håret annars förlorar jag förståndet. Klarar inte av att ha det hängande i ansiktet när jag ska bängla på här hemma. Så lång page med snedlugg!

Något sånt här tänker jag mig:

En aning längre dock för jag vill kunna locka det och ha det så här:

Äntligen har jag lyckats peta ihop en header som jag är nöjd med! Whoop! =)

Kikade in på Vartofta och jösses vad de har billiga garner! Nystanens storlek är 50-100g och kostar mellan 16- 20 kr. Jag ska SÅ beställa ett helt gäng! Här är bilder av vårens färger.





Tycker det finns många fina färger! Är lite kär i att blanda glada färger med varandra så jag funderar på klargrönt, pippigult, turkos och illrosa. Borde kunna bli finfina tjocksockar det! Jag är ju så knäpp så jag använder dem året om. Är ack så skönt att hasa runt i på kvällen även på sommaren. Önskar jag hade en vettig kamera så jag hade kunnat lägga upp bilder på mina färdigstickade kragsjalsprojekt. Ska fråga junior om hon ställer upp som fotograf...

Nu kaffeskvätt och lite stickande!

Fredag idag då. Varit en sväng in till stan och shoppat lite. Blev lite galen inne på Cubus och hittade säkert 10 klänningar och lika många tröjor men behärskade mig och kom hem med en t-shirt/tunika, en kofta och lite undies. Mycket nöjd! Väl hemma blev det middag och nu sitter jag och fnissar åt Let's Dance...Andreas Weise ska nog inte dansa Jive...Nåja, det har ju inte gått så många veckor än så vi får väl se hur det går. Egentligen gillar jag inte det här programmet men det handlar ju dock om dans så jag kan inte låta bli att titta. Tacka vet jag So You Think You Can Dance...åh vad jag längtar tills nästa säsong börjar!

Måste ju dela med mig av min favorit genom tiderna!

Heidi och Travis dansar med en bänk...

Måste ju tokhärmas lite och även jag hänga på list-trenden lite!


Jag har insett att min senaste kyss - var från min käre fästman i går
Jag saknar - min mamma ofantligt mycket
Jag pratar - jämt
Jag skrattar - åt elak, torr, sardonisk, ironisk humor
Jag avskyr när folk - ljuger, sviker och bedrar
Mina närmaste vänner är - dotter, syster och mina 3 utspridda väninnor!
Min första vän hette - Marina
Min första kärlek hette - Henrik
Kärlek är - livsluft!
Min favoritfilm är - PS, I Love You
När jag borstar tänderna - Försöker jag att inte spraya ner spegeln med tandkräm
När jag lagar mat - känner jag mig ibland som den lille kemisten!
Jag är rädd för - myror, myror och myror
Jag önskar - att jag vore helt frisk och kunde arbeta!
Den värsta känslan är - att bli sviken
Den bästa känslan är - kärlek!
Jag vill - ha ananaspaj
Jag är bäst på - formulera mina tankar i ord i oändliga strömmar..
Jag är sämst på - konflikthantering
Jag kommer alltid att vara - lojal mot mina nära och kära
Det finaste som finns - genuin omtanke om sin nästa, utan baktankar
I sommar - ska jag pyssla, mysa, sola och vara med familj och vänner
Sist jag grät var - för 3 dagar sen...pms..
Jag kan - allt jag vill!
Min mobiltelefon är - lite skruttig men funkar

När jag vaknar på morgonen - är jag i zombiemode till efter kaffet
Innan jag somnar - läser jag och trängs med kisse
Just nu tänker jag på att - jag tokfyndat idag!
Bebisar är - små människor med varierande älskvärdhet
Mitt första barn - är vuxen, klok och vacker!
Det fulaste som finns är - hockeyfrilla
Jag har aldrig - hoppat fallskärm vilket heller aldrig kommer att hända
Idag har jag - knatat på stan och shoppat
På gymnasiet - läste jag språk och nördade mig
Jag vill verkligen - att vinterfan ska ta slut NU.

Ibland blir jag så arg så jag inte vet hur jag ska uttrycka det! Hittade DENNA artikel och min haka åkte i backen direkt! Känner att jag kokar inombords när jag läser om detta senaste fenomen. Självklart från USA.

Varför i hela HELVETE ska barn lära sig poledancing? Strippdans? Kalla det Kids acro bäst ni vill men det går inte att komma ifrån att det är sexualisering av unga barn det handlar om! Sen när behöver man öka på den sexualisering av barn som redan finns i samhället? Stringtrosor för 3-åringar- debatten känns plötsligt rätt oskyldig i sammanhanget.

I min värld känns det som att man snart ställer barnen på display för pedofilerna! Kom och välj bara! Nu är barnen utbildade inom förförandets konst också!

Finns det INGET slut på eländet? Och vad är det för föräldrar som låter sina barn vara med? De kan ju för h-vete inte vara så blinda att de inte ser vad det är barnen får lära sig? Oavsett vad de kallar det?

Kids Acro- my ass!!

I går var det snöstorm här kan man lugnt säga. Snöade väl egentligen inte så våldsamt men jäklar att det blåste! Det tjöt runt knutarna. Då var det rätt mysigt att sitta i soffan och sticka (riva upp min sockstickning för 4e gången) och se på söt film på tv. "Huset vid sjön" med Keanu och Sandra. En sån där film som egentligen är helt hopplös men som ändå lyckades dra in mig så jag satt och blev smårörd i ögat.

Jag har ett svaaagt minne av att jag, för några veckor sedan, hörde mig själv muttra över att de har mer snö i Uppsala än här. Mhm. Tittar ut genom fönstret i vardagsrummet och konstaterar att det är snö till fönsterbrädan. Det är en bra bit upp till fönstren här kan jag säga då man går ner för en trappa för att komma ner till altanen. Den trappan har snö upp till räcket. Jag gissar på runt en meter och ännu mer där det drivit ihop. Så nu räcker det. Enough with the snow. Det ska ju hinna smälta bort och bli sommar också, typ helst i mars. Om jag fick bestämma årstidernas sträckning över året så skulle det se ut så här i min kalender:

Vår: Feb- Mars och halva April
Sommar: Halva April- September
Höst: Oktober-November
Vinter: Dec- Januari

Perfekt! Sen skulle det aldrig bli kallare än -20. Det räcker gott och väl. Och nej, jag har inte en tanke på att det skulle vara genomförbart enligt naturens förutsättningar, blabla, men gud så skönt det vore med en längre sommar! Minus getingskrällena och myggen då. Bin och humlor är inga problem. Jag brukar prata med humlorna när jag vattnar blommorna, varna dem för att jag ska vattna så de hinner flyga iväg och slipper bli blöta om "pälsen". =)

På tal om blöta pälsar så har nu Milou parkerat i mitt knä och ämnar ägna sig åt morgonens första genomgång av pälsen. Jag undrar om jag någonsin träffat på en katt som är så otroligt noggrann som hon är? Jag ska sörpla i mig resten av kaffet och sen gå och väcka P. Bilfix idag!

Solen skiner idag! Det är en av anledningarna till att jag är uppe relativt tidigt denna lördagsmorgon. Jag klev upp för att ge katterna frukost (ja, jag ställer klockan varje morgon så de får frukost samma tid) och tittade ut genom fönstret och vad mötte mina morgontrötta ögon om inte strålande solsken? Efter denna mörka, evighetslånga vinter är det en ack så välkommen syn! Känns nästan som att själen får ett litet ansiktslyft och man blir genast gladare! För min del vaknar tanken på sommarmorgnar direkt. Synd bara att 18 - inte direkt är rätt temperatur för att gå ut på baksidan och dricka kaffe med Floppen. Men snart...

Jag blir så sugen att börja planera för sommarens blommor, men det kanske är lite tidigt än..typ. En annan sak som slår mig är detta med ljuset. Snacka om att vi norrbottningar är beroende av ljus. I och för sig är väl alla det, men vi här uppe i synnerhet. Vi får i oss för lite D-vitamin då solen/ljuset lyser med sin frånvaro. Vet många i min närhet som påverkas ytterst negativt av detta. Man ser när höstmörkret kommer hur de liksom skrövlar ihop och blir som sommarens plantor. Torra, vissna och ledsna. Tack och lov finns det hjälp mot höstvissnad för oss människor! Min kloka syster (med många andra) tipsar om D-vitamin. Det bör man peta i sig extra av under höst och vinter för att kompensera för bristen på ljus. Här hemma har vi både det och lite annat. Visst får man i sig vitaminer i kosten men extra D är nödvändigt om man påverkas negativt av mörkret. Doktor Helen har talat!

Nu ska jag hälla i mig påtår och kika runt efter blommor till sommarens gröna fröjder!

Tänka sig att jag äntligen tagit mig fram till avslutningen på denna bloggutmaning! Jag har tidigare varit så där lagom ointresserad av den här typen av "listor" då det brukar vara rätt tramsiga frågor. Den här listan skiljde sig från mängden dock och det har faktiskt funnits en och annan fråga som fått mig att tänka efter och klura.

Sitter nu med en kaffe latte innehållande typ en halv dl Noisettesyrup och kastar mig ut i de Tio Dödssynderna according to me! De har ingen inbördes ordning (ids inte sortera) och är antagligen inte alltför genomtänkta då jag är tämligen nyvaken, men hey? Vem är ute efter en blogaward för dagens bästa inlägg så här en lördagmorgon kl 10? Not me.

1. Att sno en annans tid i tvättstugan.
2. Att behålla lånade filmer och böcker. Jag personligen saknar ett gäng genom åren. Snyft.
3. Att förtala dina grannar, vänner och familj. Karma will bite you in the ass.
4. Att slarva med andras ägodelar. Det är en tjänst att du fått låna dem.
5. Att ha fördomar om andras sätt att leva så länge de inte skadar någon.

6. Att äta upp min choklad utan lov.
7. Att låta ditt humör gå ut över oskyldiga.
8. Att tala utan att tänka.
9. Att snålskjuts på andras välvilja. Lyft din egen häck och hjälp till!

Nummer 10 får bli en uppmaning av det mer positiva slaget.

10. Lev, var lycklig, visa kärlek och uppskattning till dina nära och ta världen med storm!

Ja. Hm. Alltså. Jag är ju redan stor ju?

Om jag ser tillbaka i tiden så har min stora dröm alltid varit att bli veterinär. Bestämde mig för det när jag var 7 år gammal och började skolan. Hade världens motivation och pluggade faktiskt som en dåre och gick ut gymnasiet med tämligen bra betyg. Bara så där en 2 poäng ifrån att komma in på rätt linje för att kunna plugga vidare och bli veterinär. På den tiden hade jag ingen aning om att Grans Naturbruksskola fanns och därmed grusades mina drömmar rätt brutalt. Min syo på den tiden var till noll och ingen hjälp och efter mycket vånda så sadlade jag om och började plugga språk. Dock har drömmen om att hjälpa djur aldrig lämnat mig.

Nu för tiden är mina drömmar av helt annat slag. Jag vill vara lycklig. Det måste ju ändå vara den största glädjen i livet? Att ha en familj som mår bra och lever i harmoni, att ha ett rent och fint hem där man trivs och framför allt, att leva på ett sätt som genererar kärlek och omtanke om sin nästa. Så det är prio 1 för mig. Att få mina nära och kära att må bra och vara lyckliga vilket inkluderar mig själv. En del kanske tycker att karriär, pengar och saker är vad som räknas men inte för mig. Visst är de bra att ha, förnekas icke, men utan kärlek betyder de egentligen ingenting alls.

Så om jag kunde åka tillbaka i tiden och ge mig själv ett gott råd så skulle det nog bli att söka andra vägar till att nå mina drömmar men framför allt att försöka växa som människa och välja att leva mer efter mitt hjärta.

<3

Saker jag saknar blir ju lite som en önskelista om man vill tolka det så men hey? who cares. Så jag skriver väl en liten lista!

- En cykel. Desperat längtan infinner sig i maj när jag ännu en gång inser att jag inte har en cykel. Hatar att åka buss och passa tider och stressa så en cykel vore helt perfekt. Minns min pärlemorgula som jag hade en gång i tiden..den var så fin och snabb som vinden. Så klart blev den stulen och jag är fortfarande ond på det.

- En gigantisk bokhyllevägg, gärna inglasad. Där jag kan samla alla mina böcker och bara njuta av åsynen samt införskaffa fler! Vi hade ett "bibliotek" i huset jag bodde i när jag var liten, komplett med skinnfåtöljer och bra läsbelysning. Hur mysigt var inte det?

- En kattgård till odjuren. Vi har en under planering så jag behöver nog inte sakna den gamla så himla länge. Floppis är ju nöjd med att ligga i gräset i sitt långa koppel men Milou rymmer om hon inte är i kattgård så för mina nervers skull hoppas jag vi hinner göra en klar till sommaren.

Det är lustigt när man funderar på vad man saknar i prylväg. Jag kommer på mig själv med att inte sakna så mycket egentligen. Det är människor jag saknar. Allt annat är egentligen oväsentligt. Jag skulle göra vad som helst för att ha min mamma tillbaka. Min underbara, lilla mamma som alltid fanns där för mig, alltid lyssnade och stöttade. Där kan vi börja prata om saknad..den lär jag bära med mig så länge jag lever. Fortfarande får jag impulsen att ringa henne när något är svårt eller om något roligt hänt som jag vill dela med henne.

Jag saknar en del av mina vänner som bor för långt borta i mitt tycke. En underbar R i Umeå, varför är det inte närmare hit? Egentligen är det väl inte så långt och det går ju utmärkt att ta sig dit och tanken slår mig att det är fullt möjligt för mig att åka dit bara jag lyckas planera lite med kattvakt och dollars. My bad egentligen att jag inte gör något åt saken.

En gammal vän som flyttat down under är lite svårare att besöka, onekligen. Måste vinna på Lotto först misstänker jag. Saknar henne och allt roligt vi gjort under åren. Allt vi gått igenom och klarat av och kommit ut i andra änden som lyckligare människor. Ska berätta det för henne nästa gång vi pratar med varandra!

Just nu är min saknad av något mycket prosaiskt och ska åtgärdas omedelbums! Kaffekoppen är tom och det går bara inte för sig!

Min absoluta favoritplats, ställe att vara på, är vid vattnet. Jag är född i en liten fiskarby, har alltid bott i närheten av vatten och dras alltid dit. Det har alltid känts som att vattnet är en stor del av mig och jag skulle inte kunna bo där jag inte har vatten nära mig. När jag blir ledsen går jag ner till vattnet och söker tröst. Mången kris och sorg har blivit utgråten nere vid vattnet. Det är något så lugnande med att titta ut över en sjö eller älv när allt är stilla. Förut brukade jag gå ut med hunden sent på kvällen och sätta mig nere vid stranden i mörkret och filosofera och lyssna på nattens ljud. När vovve var med behövde jag ju inte vara rädd heller för hon hade ju signalerat direkt om någon kommit eller om någon älg kom vandrande i skogen brevid.

När jag var liten var vi ute med båten en gång och hamnade mitt i en våldsam storm och jag minns att min mamma var helt skräckslagen medan jag mest var fascinerad och vägrade ligga nere på durken och hålla mig i säkerhet. Jag ville ju se! Min far var erfaren på sjön och när till och med han ansåg att vi var tvungna att söka nödhamn på närmaste ö borde jag ju ha förstått att det var fara å färde men jag var bara så otroligt överväldigad av de stora vågorna och havet som gjorde sitt allra bästa för att tippa omkull båten. Jag blev inte rädd. Den natten sov vi i båten, täckta av presenningar, fast förankrade i en liten vik och jag har nog aldrig sovit så gott...

Numer har jag lite mer förstånd och respekt för havet än jag hade då men fortfarande så vill jag ner till vattnet när åskan går och stormen ylar runt omkring mig...

Bild 1 och 2 är från Luleå och bild 3 från Munksund...

Så var man hemma igen! Hann just såpass packa upp och stupa i säng och vakna i morse så var det dags för Trettondagsparty! Klänningen är inköpt, kort, svart och glittrig och vinet är på G. Ska bli mycket trevligt att få ta på sig allt bling man äger. Här är det nämligen så att denna afton klär man upp sig till tänderna! Me like! Min enda beslutsångest i dag gäller vilka skor jag ska ha. Är så sugen på mina tokröda pumps men tycker det ser lite knäppt ut med röda pumps till svarta strumpor. Tantvarning månne? Men det känns lite trist med svart hela vägen....suck. I-landsproblem or what?

Nå, nu ska jag hoppa i duschen och börja göra mig i ordning för kvällens nöjen! Ha en trevlig afton alla!

I kväll flyger vi till Stockholm för att tillbringa julen hos min syster i Uppsalatrakten. Jag då som är flygrädd har förberett mig med att drömma om flygkrasch i natt. Det var ju roligt. Inte. Vet att det är mina knäppa nerver som spökar men man är ju så fånig så man börjar ju undra.

I alla fall så har jag lyckats packa ner täckbyxor, jätteluddorna, kappa, kläder för 10 dagar samt julklappar i en och samma väska! Och nej, den rymmer inte 200 kg. Syrran brukar alltid säga att jag är världsbäst på att packa men den här gången har jag nog överträffat mig själv. =) Bara därför kommer jag att upptäcka att jag glömt hälften när jag väl kommer fram.

Nu ska jag stampa iväg och klippa snedlugg! Har kikat på tutorials på nätet och det verkar inte särskilt komplicerat.