Lätt. Bara kika i min lista till höger i bloggen. En del läser jag för att det är vänner som skriver, en del för att de skriver om mina intressen och en del bara..för att! Jag är inte sån att jag rotar runt på nätet efter intressanta bloggar hela dagarna så jag har nog noll koll. Oftast går jag via Alizarines eller Karusellens blogg om jag vill läsa om smink- och lacknyheter eller få bra tips och inspiration vad gäller att få på sig dagens ansikte. Ibland känns det ju som att det vore kul att ha lite extra färg och då är verkligen Karusellen det ställe man ska leta på.

I Rebeccas blogg får man inspiration till allt möjligt man inte tänkt på förut. Som att göra smycken av sjöglas eller virka världens sötaste tax!

Min dotters blogg läser jag så fort hon uppdaterat för att hon har så sjuk humor. Hon kan skriva om världens eländesdag och ändå sitter jag och fnissar hejdlöst emellan varven.

Oh well. Det blir inte så uttömmande om mitt bloggläsande som sagt...Nu ska jag ta på mig ansiktet och sen ska vi åka iväg och kika på lite julklappar!

Ha en bra dag!

Ingen Olle till finalen...vad riktigt besviken jag blir. Först åker Linnéa med sin underbara, personliga röst och nu Olle, mitt sista hopp om en lite mer nyanserad sångare i finalen. Hoppas av hela mitt hjärta att Olle kommer ut med en skiva så att man får höra mer av honom.

Här kan ni höra Beautiful Day

Bloggutmaningen från den 25/11 fortsätter. Listan hittar ni HÄR.

Att kvart i sju på morgonen försöka samla tankarna runt min tro är inte lite begärt. Kan knappt samla tankarna runt min kaffekopp just nu. Det här blir en kombination av tro och mitt sätt att försöka leva.

Jag tror att det finns ett gudomligt väsen. Något som vakar över oss alla. Inte nödvändigtvis den kristna Gud jag läst om i bibeln och som stora delar av min släkt tror på. Jag är nog inte "kristen" i min tro men är inte så förmäten att jag säger till dem att de har fel i sin tro. Att Jesus fanns som person och profet är det väl ingen tvekan om rent historiskt. Att han gjorde gott, talade om kärlek och levnadsregler i en orolig och osäker tidsera ser jag inte alls som otroligt. Sen om han var Guds son...

Pratade för ganska länge sedan med en mycket klok kvinna om Buddhismen och dess lära och jag antar att OM jag skulle sätta ett namn på min tro så är nog buddhismen närmast. Jag tror på att vara snäll och göra gott. What goes around, comes around. Att utvecklas av det som händer i ens liv och se vad det är tänkt att man ska lära sig av tråkiga saker som händer. På nåt vis blir de lättare att bära när man vet vad man ska lära sig av det hela. Vad man ska ta med sig och vad man ska lämna därhän. Att ta emot och göra sig vän med sin smärta, kämpa med den istället för emot den, gör den lättare att bära och gör det lättare att växa som människa, genom smärtan. För man kommer ju ut i andra änden av den, förr eller senare och då kan vägen dit, förståelsen om varför, vara det som räddar en. Att inte bli bitter och förgrämd och hytta med näven åt hur orättvist ens liv är/har varit.

Märker att det blir lite svamligt det jag skriver men jag skyller på den tidiga morgonen. Reinkarnation är en sak jag grubblar på också. Energi kan inte förstöras, bara omvandlas minns min hjärna från skolan. Människan består till stor del av energi. Vart tar den vägen när vi dör? På nåt vis tror jag att vi kommer igen. Att det blir en genomgång av vad man åstadkommit i sitt liv och sen får man komma tillbaka och lära sig det man missat. Lite som att gå om en klass. Har du varit en god, vänlig människa kanske du får en lättare liv nästa gång och om du varit styrd av elakhet, girighet osv så kanske du får komma igen i ett liv där du får lära dig vänlighet och generositet. *filosoferar*

Sen tror jag på vetenskapen också, måste jag ju tillägga så ingen får för sig att jag förnekar dess existens när det gäller evolutionen. Tror inte att den kristne guden skapade jorden, möjligen att han var arkitekt när den redan fanns där. Skämt åsido. Varför kan inte religion, new age och vetenskap existera tillsammans?

Tror att det finns så mycket mer i denna värld än det vi ser med blotta ögat också. Det s.k övernaturliga tror jag finns brevid oss hela tiden och ibland ser vi glimtar av det men förklarar bort det för sådan är vår natur. Jag behöver inte bevisa att det finns för att tro på det. Allt går inte att förklara bort och under min uppväxt såg jag saker som garanterat inte hade någon acceptabel förklaring. Mer om detta kanske någon annan gång då det ju egentligen inte ingår i begreppet religiös tro.

Min livsfilosofi är för mig väldigt enkel. "Man lär så länge man lever" och under tiden försöker man ha lite roligt också. Kärlek, respekt och att inte döma hunden efter håren. Jag försöker förlåta dem som gjort mig illa i mitt liv. Jag orkar inte leva med hat så det är nog till största del för min egen skull. Det har tagit mig mååånga år att komma så här långt i mitt tankesätt och jag har säkerligen lång väg kvar. Det ÄR svårt att inte vara bitter och arg ibland, men...vem lider av det om inte jag själv?

Mitt glas är halvfullt, inte halvtomt.

Ack ett sånt lämpligt ämne så här nära jul! Hähä.

Mina absoluta favoritsaker som är det första i sakväg jag skulle rädda om det började brinna är mina böcker. Utan mina älskade böcker hade livet tidvis varit väldigt tomt. När jag var liten bodde jag på landet i en liten fiskarby. Jag var den enda personen under 30 år i hela byn och hade därför inga andra barn att leka med. Jag var mest ute i skogen, med mamma i trädgården (vi hade enorm trädgård) eller lekte med katterna. Men en dag kom ett nytt fenomen till vår lilla by- bokbussen.

Det bokstavligt talat, eller ska jag säga skrivet, förändrade mitt liv! Jag gick in i bussen och hamnade i en annan värld! Jag brukade låna ungefär 15 böcker i veckan och läste ut dem alla innan bokbussen kom igen. Lärde mig läsa när jag var fem och läste ganska fort. Jag brukade sitta vid öppenspisen i hallen och läsa för det mesta, men jag gick ingenstans utan en bok i handen. Läste när jag åt till och med. Att inte mamma blev galen! Det gick inte att få kontakt med mig när jag läste nämligen, för jag var så inne i böckerna. Böckerna blev mina bästa vänner som aldrig övergav eller svek. Det tog ju inte alltför länge innan barn- och ungdomsavdelningen var plöjd så då gav jag mig på klassikerna. Den som körde bokbussen var mycket intresserad av böcker själv och var bra på att ge förslag till mig. När bokbussen slutade komma någonstans när jag var runt 13 år så hade jag läst det mesta de hade. Älskade bokbussen! Nostalgi..

Ljudböckerna, min mp3 och cd-spelare rankar hyfsat högt också. Det är ju böcker det med!

Favoritsak nummer två är min laptop. Skulle känna mig helt utelåst från världen utan den, då många av mina sociala kontakter sker via msn och fejjan. Ja, jag är helt besatt av min datoriserade lilla värld och Lappis är guld värd. Gå aldrig sönder, lilla vän, please?

Lite mer fåfänga saker då? Mina nagellack, surprise va? Utan lack är jag naken. Ögonskuggor har jag drösvis av och i perioder blir jag kreativ med dem också och gillar att leka med färger. Plattången får vi inte glömma! Utan den ser jag ut som Kvasthilda.

Filmerna...vi har väl ungefär 200 filmer i huset. Den samligen ökar stadigt då vi är filmnördar deluxe både Patrik och jag. Olika smak, men lika nördiga. =)

Sen har man ju en miljon småsaker som man inte vill vara utan, saker från mamma, minneslådor, mina älskade tofflor, smycken, mina garner, min vita jultomte Fritjof samt den nya tomten Jeffrey som jag fick igår av min kära dotter, foton, mina grållor (way för stora joggingbrallor med färgstänk), en och annan väska och annat jox som gör livet roligare...

Man blir inte lyckligare med en massa saker, men visst tillhör de guldkanten i tillvaron och underlättar en tråkig dag. Jag känner fortfarande och alltid samma förväntan när jag öppnar en ny bok och här för ett tag sen när min dotter frågade vad jag ville ha i julklapp påpekade hon med lite trött röst, "inte böcker nu IGEN"...

Serien om Narnia läste jag första gången när jag var 7 år, lånat i Bokbussen. Har läst om den genom åren och älskat den lika mycket varje gång då man hittar andra djup och betydelser i den när man är äldre. C.S Lewis är en stor favorit...

Idag ska det handla om vänskap och jag dyker huvudstupa in! Vänner är människor i ens liv som man kanske inte pratar med varje dag men när man väl gör det känns det som att det var 2 timmar sen sist. Mina bästa vänner är lite spridda över världen och jag saknar dem nästan varje dag.

En bor förvisso bara några timmar bort, men det är nog långt för att man inte direkt kan fika tillsammans så där helt lätt. Vi blev vänner 2006 genom ett föreningsarbete och jag kände direkt att R var en tjej jag verkligen gillade! Vettiga åsikter, smart, snabbtänkt och väldigt snäll utan att vara undfallande och mesig. Hon kör sitt eget race och har sin egen stil och jag beundrar det! Under svåra tider har hon funnits där och stöttat mig, lyssnat och gett goda råd och sparkat mig i häcken när jag behövt det. Utan henne hade jag inte tagit det stora steg jag tog för snart 2 år sen. Hade inte vågat. Man kan lugnt säga att hon hjälpte mig att förändra mitt liv till det bättre. Vet inte om jag nånsin tackat henne för det, men kanske att hon vet vad hon betyder för mig även om vi inte pratar så mycket just nu. Dessutom "presenterade" hon Dr Who för mig, bara det...!

Vännen L som jag känt en halv evighet har nog bokstavligt räddat livhanken på mig en gång när jag blev riktigt, riktigt sjuk och alla andra vänner försvann. Hon har aldrig betraktat mig som en sjuk, svag människa och likt R har hon peppat mig ofantligt till att ändra mitt liv och mitt sätt att tänka. Vi har ägnat många timmar åt att analysera livet, kärleken och allt som fallit oss in. Vi har dansat oss sanslösa ett antal gånger och vi har så roligt när vi hittar på saker. Som att gå vilse i skogen med hundarna för att vi surrade så mycket och glömde bort att se vart vi gick..Eller att köra vilse halvvägs till Skellefteå första gången jag skulle träffa min nuvarande fästman och var så nervös att jag glömde alla vägbeskrivningar...Med henne kan jag också prata om allt på denna jord och det enda som är synd är att vi inte kan träffas så ofta som jag skulle önska.

Konstaterade för länge sen att jag aldrig varit typen som haft många kvinnliga vänner. Har väl tyvärr stött på stereotypen "bitch" och litat på fel personer. Jag har svårt med "spelet", snacket och attityden som en del har. Varför inte bara vara rak? Säga det man tycker? Intriger gör mig spyfärdig och tyvärr har jag haft s.k vänner som kört det som nån slags hobby och rent ut sagt gjort illa folk. Fy f-n för det. Leka med känslor och spela ut människor mot varandra som i den värsta dokusåpa. Undrar om de någonsin är riktigt lyckliga? Eller om de tror att alla gör så och aldrig får uppleva sann vänskap?

Har svårt att lita på folk och verkligen släppa in dem. När jag väl gjort det så stannar de där. Mina vänner är såna som får kritisera mig hårdare än någon annan för de känner mig bäst och jag blir inte arg utan tar till mig och försöker förändras. Jag vet att de inte skulle säga saker för att jäklas med mig. Ärlighet i vänskap är något jag värderar högt. När man sen får uppskattning betyder den otroligt mycket och man blir så glad!

Jag är rätt vimsig av naturen och har en förmåga att vara lite dålig på att höra av mig i perioder och har väl egentligen ständigt dåligt samvete för det. Kommer alltid på att jag måste ringa på de mest okristliga tider på dygnet och tänker att jag ska göra det i morgon bara för att anfallas av nästa dags triviala bekymmer och plötsligt är den dagen också slut...tack gode gud för msn säger jag bara! Facebook är en annan plats som är trevlig att ha just för att se vad som händer i människors liv. Jag har som princip att bara lägga till människor jag kan tänka mig att sitta ner och ta en kaffe med och prata om livet. En del samlar antal och skryter med sina 758 vänner men jag undrar jag..hur väl känner de varandra egentligen? Skulle dessa ställa upp i en kris? En vän ska inte vara en siffra i statistiken, då har jag hellre bara 5 stycken i min lista om jag vet att jag kan lita på dem.

Jag önskar att jag i alla fall ibland lyckas vara en lika bra vän för mina vänner som de är för mig.

Love u guys!

Dramatisk titel i dagens utmaning..om det vore min sista dag. Jag önskar att jag kunde skriva att jag är rik som ett troll så jag skulle ha råd att ta med mig alla mina nära och kära till en underbart varm och skön plats nånstans i världen dit jag alltid velat åka och så kunde vi alla ha firat min sista dag där. Men nu sitter man i ett kallt Norrbotten och är så där lagom pank så en mer realistisk plan är nog på sin plats?

Jag förmodar att jag vetat om att detta är min sista dag ett tag så jag har haft lite tid att planera. Mina vänner, min släkt och närmaste familj skulle så klart vara här. Vi skulle äta för det gör man alltid i min släkt oavsett tillfälle. Alla skulle ha med sig något de lagat och vi skulle duka fint i köket och det skulle vara organiserat kaos med mycket prat, skratt och säkerligen tårar. Vi gråter mycket när vi träffas allihopa. Det hör till att ha känslorna på utsidan och visa dem tydligt för varandra. Ofta och gärna.

Vi skulle sitta ner och äta och jag skulle ta tillfället i akt och berätta för var och en vad de betytt för mig under mitt liv. Hur fantastiska de är och vilken respekt jag hyser för dem och det liv de levt. De har upplevt andra världskrigets fasor, fattigdom, sjukdom samt extremt hård uppväxt och nu på sin ålders höst står de raka i ryggen med en otrolig stolthet. Jag beundrar dem ofantligt och är stolt över mina rötter.

Vinet skulle flöda och historierna från förr med. Vi skulle nog dansa en hel del, i alla fall de som har styrka i benen kvar. De som inte kan dansa längre skulle säkert sjunga. Det finns många vackra röster i min släkt och många numer bortglömda sånger som de fortfarande kan.

Hela mitt sista dygn skulle handla om kärlek. Ingen skulle gå härifrån utan att veta vad jag tycker om dem. Framför allt skulle vi ha roligt! Skratta mycket och prata hela natten lång. Jag skulle krama dem alla så många gånger!
Förhoppningsvis skulle tiden stå stilla och ge mig en lång, underbar sista dag...

När jag tänker på det hela nu så slår det mig att jag borde göra allt detta i verkligheten också och inte bara i mitt huvud. Bara tala om för mina närmaste hur mycket de betyder, sista dag eller inte.

Utan er vore jag ingenting, så ni vet det.

Glömde ju berätta att jag faktiskt shoppade lite igår också. Guldfynd har ju den goda smaken att ha en fin kollektion av Rosa Bandet-smycken och jag har armband (se bilden) sen förut men köpte nu också örhängen samt en brosch som min syster ska få i julklapp. Hittar tyvärr inte bilder på broschen men den är i form av en stor snöflinga (glittrig) med ett rosa band i mitten. Mina örhängen är också blingiga snöflingor med band, men de är lite mindre.


Det fanns fler fina smycken att köpa och jag funderar på det här armbandet med cat eye-pärlor eller halsbandet med nyckeln.



Stan var jättefint pyntad med ljusslingor hängande från hustaken, över gågatan. Glögg kunde man givetvis köpa och det missar jag inte för allt ris i Kina. Älskar glögg! En saffransskorpa eller två fick följa med också. Det var så härligt att gå på stan påbyltad som en jättebäbis för att inte frysa ihjäl, smutta på sin heta glögg och klappa hästarna som stod och var tålmodiga och snälla vid ponnyridningen. Kikade in på KappAhl en sväng i hopp om att hitta den ultimata pälsmössan men blev besviken även denna gång. Tomtar drällde omkring lite här och var med tindrande barnaögon fästa på sig eller kanske främst på julklappssäcken där mamma eller pappa kunde köpa en liten klapp till dem. Man vet ju att de innehåller mest skräp, men på nåt vis hör det till. Man tar paketet och går in på sitt fik och dricker choklad och ser när barnen öppnar och är jätteglada för sina såpbubblor.

Det är skyltsöndag i sitt nötskal för mig...kallt, glögg, juleljus, tomtar och barn..

Bloggutmaningen har fått lite ändrade frågor såg jag hos Lady Dahmer och givet så hakar jag på den nya reviderade listan då jag gillade ändringarna!

Men idag ska jag blogga om kärlek! Vad är det? Kärlek kan vara så många saker för mig och säkert för ungefär alla i hela världen.

Just i dag hyser jag extra mycket kärlek för mina katter faktiskt. Vi skulle åka till veterinären för deras årliga vaccination mot kattsnuva och kattpest (viktiga saker) och micklade in dem i burarna, märkligt nog så var det Floppen som satte sig på tvären men med lite godis så gick tjokkisen in. Lite serenader i bilen som vanligt men vi kom fram utan olyckor i buren (yay!) och redan där kände jag hjärtat börja svälla lite extra. I väntrummet var det vovvar i alla storlekar och en del var nyfikna på våra pipstrutar och stack fram nosarna mot gallret. Våra hundvana katter sa tjenahejsan till dem och deras ägare blev allt lite storögda över våra artiga och sociala katter. (Mer hjärtsväll). När det var vår tur så lyfte jag upp Floppen först och lossade burtaket så att han ändå var kvar i buren. Det tog 2 sekunder så var han klar! Inte en reaktion! Waaow. Underbaring till katt.

Sen var det Milous tur. Lilla söta, väna Milou är av annan kaliber och blir lätt mordisk när man försöker hålla fast henne, vilket man allt som oftast behöver göra hos veterinären, så med henne kände jag en viss oro och hade med mig TJOCKA handskar. Gäsp, sa Milou och sen var det klart. Jag måste ha sett ut som en fågelholk! Hon försökte inte rymma och hon försökte inte ha ihjäl veterinären! Ingen olycka på vägen hem heller och det var där jag insåg hur stolt jag var över dem och att jag nog älskade dem lite extra idag. Stannade på Konsum och köpte 2 burkar av favvomaten bara därför!

Så kan kärlek också se ut!

Jag älskar min familj över allt annat och har en väldigt underbar sådan. En syster som ställer upp i alla väder, en pojkvän som är fantastisk och en dotter som är smart, snäll och omtänksam och är min stora stolthet i livet. Vad vore jag utan hennes peppande, hennes sjuka, underbara humor och hennes tankevurpor som verkligen kan få en att tänka till? Jag vore nog en ensammare, ledsnare och tråkigare människa. Jag kunde skriva spaltmetrar om henne men då räcker inte bloggen till.

När jag var yngre så fanns det en liten tecknad figur som jag inte minns vad hon/han hette men varje bild hade texten "kärlek är" och sen en illustration. Bara för att härmas då så...

Kärlek är:
- att min dotter just nu bakar muffins till i kväll
- att min pojkvän fixar middag så jag kan sitta här och blogga
- när en nätkompis skickar en bunt dvdskivor med mina favoritserier på till mig
- när jag städar hela huset för att dottern ska ha kompisar hemma en kväll
- när pojkvännen köper mineralvatten till mig för att soda streamern lagt av (jag är helt beroende)
- att skicka vykort till syrran fast vi pratas vid flera gånger i veckan (hon älskar att få kort)
- när ens bästa vänner orkar lyssna på när man tjötar, fast de själva kanske har det tungt

Allt det är kärlek för mig. Plus tusen saker till...en saknad bok man finner igen kan få hjärtat att hoppa till lite extra..en riktigt god choklad och en kopp te när det är kallt värmer hjärtat. Till syvende och sist är det väl ändå så att kärlek är att bry sig om, att vårda och respektera sin partner, familj, vänner och sig själv med allt vad det innebär.

Glad första advent! (god?)

Idag är det skyltsöndag och vi ska bege oss in till stan. Det är faktiskt bara -15 ute! Vaddå bara, kanske ni tänker? Så länge jag kan minnas har det varit snorkallt denna dag, kallt som i -25 och värre. Det hör liksom till traditionerna att man ska frysa ihjäl på skyltsöndagen. Vi ska kika på alla fina juldekorationer de har satt upp och kanske dricka lite glögg om det serveras på staden. Mys! Leta en och annan klapp blir det nog också även om jag faktiskt är klar för i år med det. Måste vara första gången ever det har gått så fort. Nu ska jag stjälpa i mig kaffet och ta på mig ett ansikte!

Oj, i det här huset kan det bli lite allt möjligt beroende på inspiration och tillgång. Har jag inspiration så blir det gärna goda grytor och gratänger, ofta med kyckling. Vi är tre stycken kycklingälskare! Fisk äter vi gärna och då i synnerhet lax. Rött kött äter vi nog bara på sommaren när vi grillar ute. Jag är inte så förtjust i rött kött egentligen så jag har inga problem med att skippa det. Pasta äts ofta och gärna ihop med nån smarrig sås. Det är svårt att beskriva egentligen, vad man äter, när man egentligen äter allt. Det är få saker som inte någonsin hamnar på mitt bord men ett är säkert: så norrlänning jag är så äter jag icke surströmming. No way.

Idag är det tänkt att jag ska skriva om mina föräldrar men jag är fortfarande i sådan sorg att jag inte riktigt kan skriva om min älskade lilla mamma utan att gråta. Jag hade världens underbaraste mamma som inte är kvar hos mig längre. Hon var alltid i alla år min bästa vän som jag kunde prata med om allt och då menar jag verkligen allt. Jag älskade henne mer än allt annat i världen och jag saknar henne djupt...

Dag 2 i bloggutmaningen är att skriva om min första kärlek. Måste det handla om människor tro? Jag växte ju som sagt var upp i Världens Minsta Fiskarby, varande den ENDA personen under 30 år och kärlekar fanns det ont om. I alla fall i form av lämpliga "pojkoffer". De jag älskade när jag var liten var hjältarna i böckerna jag läste, min katt, min mamma, min underbara storasyster, skogen och vattnet. Tills jag blev 10-11 år och nya sommargäster kom till vår lilla by. Vi hade ett jättefint stugområde bortanför skogen, ner mot vattnet. Man gick efter en stig i en kilometer eller två så kom man dit.

Han hade moppe, var blond som Luke Macahan som var en stor tv-kärlek, och hade tokblå ögon. Ett år eller två äldre än jag och jag föll så hårt som en riktigt ung tjej kan göra. Vi hade en koja i skogen där vi satt och läste serietidningar och lyssnade på hårdrock. Han kom från stan och hade med sig en helt ny värld som jag så klart anammade direkt. Han var ju så himla cool. I alla fall så frågade han chans på mig och vi blev ihop. Vilket i princip innebar ingen skillnad alls. Jag var så blyg så jag rodnade så fort han såg åt mitt håll men dock, han var min. I tre år hängde vi ihop hela somrarna och varje gång det blev helg väntade jag och kikade ut genom fönstret för att se deras bil komma körande. Jag minns än idag hur det pirrade i magen och hjärtat dunkade. Jag skrev dagbok rätt intensivt och när jag kikar tillbaka i dem, vilket jag gör ibland när jag blir nostalgisk så ser jag hans namn överallt och tusen hjärtan ritade.

När jag var 13-14 nånstans så ringde hans bästa kompis mig och gjorde slut å hans vägnar. Samt frågade chans på mig själv, istället. Blir lite fnissig när jag tänker på hur lätt man bytte föremål för sin låga, men lågan bestod alltid.

Nu är man vuxen ( i alla fall på pappret) och har upplevt mer av kärlekens vackra och fula ansikten. Jag har haft min beskärda del av Riktigt Destruktiva Förhållanden men även såna som jag aldrig glömmer, även om de inte varade. Jag har en liten tro på att alla man möter på livets väg bär med sig något man ska lära sig. Ibland har vägen till denna lärdom varit onödigt hård och brutal och jag önskar att jag hade sluppit, men ett sätt att komma över smärtan har just varit att försöka se vad det var jag skulle lära mig av det, ta med mig i livet.

Just nu, idag, ser jag min pojkvän ligga i soffan brevid mig och jag känner lugn och kärlek. Jag vet att jag kan lita på honom när det stormar och han stöttar mig när det är tungt. När min mamma dog så hade jag gått under ännu mer om han inte funnits där och älskat mig. Alla nätter jag grät och alla dagar när jag bara var apatisk. Hans kärlek till mig omfattar hela min familj och det betyder allt för mig.

Jag har hittat hem.

Vem är jag?

Klockan är 07.14 och jag ska få till en vettig presentation av mig själv innan jag druckit kaffe. Hm. Så, vem är du, Helen? Det roliga med den frågan är att om du frågar 7 av 10 bekanta så blir svaret vad de jobbar med. Vilket ju inte är vad man frågar men det verkar sitta i ryggmärgen på folk att identifiera sitt jag med sitt arbete eller sysselsättning. Inte konstigt att man känner sig utanför när man inte jobbar, man är ju "ingen" enligt det resonemanget..

Så, alltså. Jag är ömsom en gammal tant som klagar över sina krämpor och ömsom en spontan och glad unge som inte har ett bekymmer i världen. Det senare inte lika ofta då världen sällan är utan bekymmer. Jag har vuxit upp på landet och lagar nät eller fiskar lika bra som jag hittar i skogen eller hugger ved. Att växa upp i en liten fiskarby utan att lära sig sånt är en omöjlighet. När jag inte var ute och härjade i naturen så satt jag inne vid öppenspisen och läste. Böcker var och är min stora passion och jag har en tendens att nästan tycka synd om dem som inte läser hela tiden. Det är ju en sån fantastisk känsla att stiga in över tröskeln till en annan värld och en annan tid! Att öppna en ny bok ger mig alltid ett litet lyckorus.

Egenskaper jag har då? Nu vrider det sig i den svenska lagomtarmen vid tanken på att rada upp egenskaper då man ju inte vill/får/ska skryta, men jag gör ett försök och börjar med det positiva:

Jag får höra att jag är snäll, lojal och inte helt obegåvad. Att jag är duktig på att uttrycka mig verbalt och i skrift. Språk har i alla år varit det jag är bäst på. Jag är en bra housewife som faktiskt tycker om att städa, pyssla och göra fint hemma. Mat lagar jag med uppfinningsrikedom då jag gärna "kokar soppa på en spik" och känner en viss triumf när jag lyckas göra något gott av nästan ingenting. Jag är inte den som provocerar min omgivning och avskyr bråk men kan diskutera i timmar om det är något jag brinner för. För det mesta är jag optimist och försöker se positivt på livet trots att tillvaron ibland känns som en enda stor käftsmäll. Jag försöker att se glädje i de små tingen.

I andra vågskålen då?

Jag är helt klart en känslostyrd människa vare sig det gäller glädje eller ilska. Mina känslor ligger nära ytan och jag hinner oftast reagera på saker innan min hjärna har hunnit processa klart och prestera en vettig respons. Jag är osäker på mig själv i perioder och det har ibland lett till att jag lyssnat på fel personer och agerat fel. Det är något jag jobbar med jämt. Att våga tro på att min magkänsla har rätt. Att mina åsikter har ett värde. Jag blir blyg inför människor jag inte känner och får verkligen skärpa mig för att inte vända på klacken och springa hem! Jag är otroligt virrig, glömsk och tror ibland att jag har Alzheimers- light.

Nu har jag snart skrivit en halv novell och jag som inte trodde att jag skulle få ihop ens tio rader. Lite förvånad blir jag allt. Som avslutning kan jag ju rabbla saker jag gillar att göra bara för att inte helt vika av ifrån standardrutinen...
Jag gillar att sticka, virka, se på film, pyssla med nagellack, smink och annan fåfänga, gosa med mina katter, häcka på mitt favoritforum, pyssla med blommorna, läsa som sagt, umgås med min älskade familj, läsa, bada bastu, dricka ett gott vin, klä upp mig till tänderna och dansa häcken av mig emellan varven!

Så. Det var nog mer än jag tänkt skriva, men what the heck? Bilden nedan visar hamnen i byn där jag växte upp..

Juhupp. Kikade in hos Lady Dahmer och hittade en bloggutmaning. Man är väl inte bäst på att skriva om sig själv men jag kan inte låta bli att gilla listor och utmaningar så jag hakar på! Du ska alltså blogga i 30 dagar enligt schemat nedan... Så från i morgon ska jag testa att följa detta och börjar då med punkt 1, att presentera mig själv!


Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat? 
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på 
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Seriöst? Hela Lanvinkollektionen slut på webben? Jag tror inte att jag skulle ta på mig ett enda plagg ur den. Ett stort fett nej för mig..för plåttrigt för min smak!

En sak jag börjar ångra är mitt beslut att måla naglarna tokljusgröna med Viva La Diva's nr 14. Förvisso brukar krämlack vara lite jobbigare att applicera men detta är ju löjligt. Det är som klister! Om jag mot förmodan inte tar bort det så ska jag försöka slänga in en bild. Hoppas på att överlacket räddar naglarna för nu är de randiga och fula. Jäddra kletlack. Dock har jag ett uberfint glittirigt lack (gröna pytteglitter) som kan göra det hela roligare. Hm? Kanske kan vara nåt.

Beställde lite träningskläder i går förresten. Har konstaterat att i princip ALLA toppar för kvinnor är v.ä.l.d.i.g.t korta och supertajta och det känner jag mig inte bekväm att träna i. Alltså, i jakten på en lite längre t-shirt så ramlade jag in på Catalogs tokrea där jag hittade 2 st på herravdelningen för dryga hundringen per styck! Himla trevligt. =) Så nu kan jag träna utan att oroa mig för att linnet ska åka upp hela tiden. Värsta jag vet. Idag träffade vi "vår" tränare som satte ihop ett program till oss som vi ska börja köra från och med i morgon. Jag känner mig tokpeppad!

Nu te! Köpte en gammal favvo idag, nämligen Earl Grey Collection. Den med rysk och persisk EG. Så himla gott!

Crosstraining är jobbigt. Jag har apont i hela mig. Kan bero på att jag inte riktigt visste hur man ska ändra inställningarna (instruktionstimme i morgon..) och körde en aning mer än jag riktigt klarar. Aja, hej träningsvärk!

Ska äta middag och sen självdö i soffan samt gratulera mig själv till veckans tråkigaste inlägg. Känns som att hjärnan sakta ska rinna ut genom öronen och jag vill bara sova. Men efter lite mat och vatten kanske man känner sig lite piggare? Får hoppas på det. Top  Model i kväll och jag hade väl tänkt se det. Fördel då om man kan hålla ögonen öppna och inte slocknar helt.

För övrigt har jag en liten snarkande Milou i knät.. <3

Idag var vi till min lilla mammas grav. Kan inte förstå att det gått 3,5 månad redan. Vi bytte till nya ljus och borstade bort snön. Saknaden går inte att beskriva...

Så här ser det ut nu...nästa bild är från tidigare i höst.

Puuhuuhust, blev en lång dag detta! Vaknade vid 8, somnade om en liten stund och klev upp halv 10 och masade mig till kaffebryggaren (har fortfarande inte köpt MITT kaffe så jag får dricka äckligt substitut) och slog på den. Hann somna stående innan jag upptäckte att det var för lite kaffe i bryggen med tanke på tiden den bryggt. Hmm. Vid närmare undersökning hade jag så klart inte skjutit in tratten ordentligt. Jag antar att jag hade ovanligt mycket tur för att vara jag så att inte allt hamnade på golvet.

Sminkade mig lite så där på sniskan och snedden och garderoben gjorde en Kalle&Hobbe så det blev tokrandig lång tröja och oranga strumpbyxor. Hej hopp! Det gick inte att missa mig på stan i dag. I alla fall åkte vi till Luleå och passade på att agera kattskjuts till en pipig Ragdoll med en inte fullt lika pipig matte. Sen bar det av till stan och leta lite t-shirts till träningen i morgon. Kollade lite på Stadium och de har ju jättefina, supersportiga "andas-tröjor" men jag känner mig inte riktigt mogen för den högre ligan än så jag knatade in på H&M och hittade 2 tröjor som jag så klart inte hittar i deras webshop så att jag kan visa dem. Typiskt. Google vill inte heller hjälpa mig. *muttra* I alla fall så är den ena kortärmad och plommonlila och den andra är trekvartsärmad och grå med litet tryck, lite pösig och skön. Vill ha nåt mjukt och inte för tajt så det borde bli perfekt det där!

Har fixat fram lite julsaker i rent förberedande syfte (ler oskyldigt) och får sitta på händerna för att inte sätta upp allt på en gång, nu, nyss!! Ska storstädas först! Sen ska jag frossa i jul...

Lamorna var ute idag fast de stod i sitt lilla stall så jag fick bara en snabb skymt av dem. Lamorna är så coola! De bor med 2 hästar i en stor hage halvvägs mellan Luleå och Piteå. Varje gång vi kör förbi måste vi titta på dem. De är jättebundis med hästarna och strosar runt och betar med dem hela somrarna. Undrar om de spottar på hästarna?

I give you...The Llama song!

Ett litet småtjat om Idol då...

Jays kilt var cool, Olle sjungande Elton= ♥, Minnah gjorde det bra och Linnéa, min Linnéa var som vanligt helt otrolig! Jag väntar redan på hennes skiva. Det lustiga med Idol är ju att den man verkligen gillar ska man ju hoppas kommer på andra plats. Vinnarna blir ju lite mer bundna.

Ennihu..har sällan varit så trött som idag. Vi kom hem från träningsintrot, peppade till max och på söndag kör vi vårt första pass! Börjar lite försiktigt med ett Core-pass, dvs mage/ryggträning på matta. Lär ju ändå vara stendöd efteråt. Däckade med min ljudbok en timme och jösses vad det var skönt! En bekant till mig kallar det Tantlur och det köper jag rakt av! Tantlur med Torchwood i örat är helt okej faktiskt.

Lär ju inte få ur mig mycket vettigt denna afton så jag tar och ser lite hjärndöd underhållning på tv'n istället!

Sayonara!

O Tannenbaum, o tannenbaum, wie grün sind deine blätter? Vaknade och var på julhumör så fort jag slagit upp min träskbruna ögon och fick ovanstående vackra julsång i huvudet. Att den inte är ett dugg vacker har inget alls med saken att göra, jag är mest nyfiken på hur min hjärna fungerar som A) Vaknar med julsång och B) är i 100 % santamode från start trots att jag inte har drömt juldrömmar, inte sett julfilm (på flera dagar) och ingen av grannarna har börjat Amerika-pynta så jag får yttre påverkan på nåt vis.

Dock har jag en teori! Jag har sovit 3 timmar. Så lite sömn kan göra de mest otroliga saker med min tankeförmåga. Exempelvis råka slå på min egen version av Babelfisken i örat (den i D. Adams böcker ja) och börja översätta saker i huvudet så jag får koncentrera mig på att inte börja skriva på franska, tänka på engelska och svära på tyska. Men nu kom jag ifrån ämnet! Julstämning var det. Det är snöns och mörkrets fel! Eller förtjänst? You choose. Så länge jag kan minnas har jag reagerat på samma sätt. Så fort snön kommer så vaknar min latenta julälskare till liv och jag kan knappt bärga mig tills vi ska börja pynta!

Jag tittade ut genom fönstret och betraktade de snötyngda jättetallarna (som FYI i min fantasi är våra gårdsväktare) och kikade på tempmätaren. - 15 visar den denna morgon och då kan man hålla sig för skratt, jag lovar. Det är så torr luft här uppe så när man drar in -15 i lungorna så vaknar man garanterat! Tror det är en avsiktlig konstruktion för annars skulle inte en norrbottnisk käft någonsin vakna till liv nog mycket i detta kolsvarta mörker för att kunna köra till jobbet utan att ha ihjäl sig själv, sin bil samt oskyldiga människor som huttrar på busshållplatserna. Ett andetag och hjärnan blir krispig!

Anyhow...jag kommer bort från ämnet hela tiden och nu minns jag inte vad jag skulle skriva längre så det är nog dags att dra täcket över huvudet och somna om en timme eller två. Var är en varm och go kisse när man behöver den? Nej, just det. De är kloka nog att fortfarande sova.

Och nu startade Jinglebells i huvudet...